flytt

Jag testar ett nytt ställe! Här; finest.se/somenoppenblogg. Följ med, tycker jag!

paris är ju inte bara dåligheter

jag älskar verkligen paris, men

……..

this isn’t a dream, this is real life

Här ser ni två tjejer som är extremt taggade inför morgondagen och som nyss enades i att denna dag gått sjuuuuukt långsamt. Som alltid dagen före en resa.

Men nu är det snart läggdags och när vi vaknar i morgon är det äntligen dags för vår efterlängtade trip till Paris. Jag kommer så klart att uppdatera här så gott jag hinner med. Än fler uppdateringar blir det nog på instagram, dock. airamsorb heter jag där.

Hej svej!

fullt ut

Har just intagit en sen frukost med mina älskade grabbar och inte kunnat slita ögonen från den minste av dem. Han är så fulländat härlig och perfekt och jag kommer sakna honom så de kommande dygnen. Men vad roligt vi ska ha i Paris. Jag ska verkligen njuta fullt ut av sol, höga torn, croissanter och crepes, apelsinjuicer och viner, höga klackar och korta klänningar.

16.10 åker vi buss till Göteborg och 09.40 i morgon lyfter planet mot Paris. Tjoho!

en dag på high chaparral

I går åkte vi hit!

High Chaparral. Har ni varit där?

Vi åkte med härliga familjen Ireklint. Aston och August är nästan exakt lika gamla och har känt varandra sedan födseln. De kompletterar varandra bra och har så roligt ihop.

Det blev hästridning!

Och karusellåkning!

Och truckkörning, minsann!

Och flögs omkring i Kalle Anka!

Aston åkte även bergochdalbana för första gången, men det kan hända att det gick lite väl fort där ett tag, så vi får se om han vågar igen på Liseberg i sommar.

Vi hälsade på i indianreservatet!

Och i Old Mexico.

Givetvis intogs glass.

En riktigt bra dag för både barn och vuxna. Speciellt gött att High Chaparral är gratis för oss som bor här i närheten.

När kvällen kom hade vi inte fått nog av varandra, så vi åkte hem till Ireklints ute i Hagshult och åt en riktigt god middag och umgicks hela kvällen.

Tack för en riktig toppendag och kväll!

för jag tror, jag tror på friheten jag lever i

Sverige. Världens finaste och bästa land. Ett land som har lite av allt och mycket av det bästa, så som yttrandefrihet, ett land där merparten av människorna står upp för människans rätt att vara som hen själv vill.

Jag älskar Sverige och folket som bor här och i dag firar jag detta land, dig, mig. Oss.

Grattis Sverige!

i paketet fanns…

Ja, vi hade beställt ganska mycket kläder från H&M denna gång. Alla mina (och Viktos) shorts från förra sommaren är för små, så jag köpte tre par nya. Vikto köpte två par + ett par jeans och ett par skor.

Ni får ursäkta mitt blottande, men denna bikinin (+ en till) köpte jag också och hallå, hur snygg?? Den här kommer jag rocka på Mallis om två veckor.

Nöjd med alla mina plagg och är Vikto det också behöver ingenting skickas tillbaka. Gött!

paket

Hej och hå! Äntligen har det kommit hem ett stort paket från H&M.

Vad finns i?

självaste paolo roberto

I sommar ska Farmen spelas in i närheten av Skillingaryd, vet inte exakt var, och då ska nye programledaren Paolo Roberto bo här i lilla Skillet. Ryktet placerar honom i det här vackra hus som renoverats under ett par års tid och som nu tydligen ska användas som Bed & Breakfast.

Lilla Skillingaryd är ju inte direkt bortskämt med kändisbesök så jag tycker faktiskt att det är lite skoj. Hoppas att man springer på honom någon gång!

det här skrev jag 7 oktober 2010 och det gäller än

”sympati. att förstå hur någon känner.

empati. att känna hur någon känner.

många gånger, speciellt i valtider, har jag fått höra och läsa hur jag saknar empati för att jag sympatiserar med högerblocket. människor menar att 500 kr mindre i min plånbok varje månad väl inte spelar någon roll och om jag bryr mej om de cancersjuka, så röstar jag rött. annars saknar jag empati.

ni sårar mej när ni säger att jag saknar empati.

för ni vet inte någonting.

ni vet inte att jag ibland börjar gråta bara för att en gubbe på bussen ser ledsen och gammal ut. ni vet inte att jag gick till mcdonald’s och köpte hamburgare och cheeseburgare för flera hundra kronor och delade ut dem till hemlösa på stockholms gator. ni vet inte att jag började gråta bara för att en stupfull finne som knappt kunde stå upp köpte tre kronor-souvenirer (vad skulle han med dem till?) av mej för flera tusen kr på hockey-vm 2002 och jag blev helt knäckt för jag trodde att det var hans sista pengar. ni vet inte att jag erbjöd mej att ta hem en hemlös och bjuda henne på mat och en dusch och nya kläder, att jag stod där och väntade på henne i en timme, men att hon inte kom. ni vet inte att jag gråter för andra människor jämt och ständigt, även för de jag inte tycker om och som inte tycker om mej. ni vet inte att jag under en lång, lång tid varit världsförälder för unicef. nej, ni vet ingenting.

egoist. att bara tänka på sej själv.

egoism är något av det fulaste jag vet. att bara tänka på sej själv och inte det minsta på någon annan, det är ingen vacker egenskap.

ni sårar mej när ni säger att jag är en egoist.

genom hela mitt liv har jag gått och brytt om ungefär precis varenda människa mer än vad jag brytt mej om mej själv. jag har blivit utnyttjad, överkörd och tagen för givet pga det, men har envist fortsatt. alla andra är viktigare än jag. men det är inte så. alla andra är inte viktigare än jag. jag är precis lika viktig som alla andra. att jag tycker att jag förtjänar den pyttelilla ekonomiska framgång jag äntligen skaffat mej är inte egoistiskt. inte det minsta.

facebook är en stor kommunikationscentral för de flesta av oss i dag. bloggar likaså. vissa är mer aktiva än andra och delar med sej av glädje varje dag. de uppfattas av vissa människor som ”spammare” och tas ibland bort som vän för att de gör mer än en statusuppdatering om dagen. andra människor bara tar emot. folk skriver fem, tio, 15 kommentarer på en bild hur snygg en tjej är. hon bemödar sej inte ens att svara. en annan skriver på sin statusrad hur lycklig hon är för att hon äntligen fått ett jobb. någon förklarar för henne att ”ja, ja. kul för dej. en annan får leva på existensminimum, för för mej finns det inga jobb” och plockar snabbt ner alla glädjekänslor under jorden igen. min blogg. mina känslor och smärtor. mitt lidande. ca 500 unika läsare om dagen, varav kanske 1% beklagat hur jag mår och önskat mej att må bättre.

de här människorna – som inte är tacksamma. som inte vill ge någonting tillbaka. som inte unnar andra något för att de inte anser sej ha det lika bra själva. som i hemlighet är skadeglada när någon de inte gillar så mycket, men ändå är ”vän” med, råkar ut för något.  som inte kan sträcka sej så långt att de skriver ett ”krya på dej” till en människa vars blogg de läser varje jävla dag – de ska inte få ha ensamrätt på att vara empatiska och oegoistiska bara för att de kanske röstar rött. de ska inte få köpa sej fria för 500 spänn mer i månaden och sen inte bry sej om de människor de kommer i kontakt med varje dag. tänk om de kunde skita i de här jävla 500 kronorna och istället anstränga sej för att visa sympati och empati för människor i deras omvärld – varje dag. då skulle de pengarna inte behövas. det kan jag garantera. på samma vis som en upptagen mamma eller pappa inte behöver köpa dyra saker till sina barn i tid och otid om de istället visar dem kärlek varje dag.

jag säger inte att jag är bäst i världen. långt ifrån. jag jobbar med mej själv varje dag. får man säga att man jobbar med sej själv, eller är man präktig då? jag säger att jag bryr mej om andra människor. jag bryr mej om att skriva ”krya på dej” till någon, fastän jag vet att personen aldrig någonsin skulle bry sej om att skriva det till mej. jag bryr mej om andra människor – människor jag träffar och pratar med, för det är då jag känner att jag kan göra någon skillnad. jag vill inte skicka iväg 500 spänn som jag inte ser var de går till. de pengarna kommer ändå andra människor till hands, där jag får se människors glädje med mina egna ögon.

ta inte ifrån mej min rätt att känna empati för att jag råkar rösta blått. och förneka mej inte rätten till medkänsla av samma anledning. det är väldigt oempatiskt av er.

tack.”

aston och jerrie

I går kom Matilda hit. Eller Jerrie, som hon numera kallas av Vikto och Aston. Speciellt Aston. Det är Jerrie för hela slanten nu. ”Jerrie hoppa! Jerrie leka bilar! Jerrie kom Jerrie!”. Hon är poppis, den där…

Jerrie var med och hämtade på dagis i dag.

Kan knappt fatta att vid denna tiden om en vecka är vi mitt uppe i att göra Paris. Jag och Matilda. Vilken dröm! Gå upp i Eiffeltornet igen (första gången för Matte!), strosa längs Champs-Elysées, hänga på barer och krogar i Bastille och Oberkampf. Det kommer bli två fantastiska dygn, that’s fo sho!

Men först lite mer jobb, lite mer familjeliv, lite mer träning, lite mer Skillingaryd. Inte dumt det heller.

sommarens första söndag

En tvättäkta söndag har flutit förbi hos oss på Önnemovägen. Vikto har varit underbart flitig och målat massa på huset och efter snart 2,5 år här i huset så har vi snaaart målat klart det. Den som väntar på något gott osv… Dessutom har han tvättat fönstrena och sått potatis och varit allmänt jobbigt perfekt. Älskar honom.

Jag då?

Ja, först har jag jobbat en stund. Har bl.a. gjort åtta såna här infinityarmband som var beställda. De går att köpa på min webshop – www.byairam.se för bara 59:- st.

Sen har jag och Aston gått på promenad uppe på Grönelund. Eller, ja. Jag gick och han satt i vagnen och han sov gott efter en kvart. 4 km på 45 minuter blev det. Riktigt härligt!

Haha, här ser ni dagens sena lunch. Riktigt fint hopplock, eller hur? Jävligt gott var det i alla fall.

Naturligtvis har det blivit lite hoppande också, annars är ju inte dagen komplett. Medan jag har kollat efter Aston har jag även hunnit med lite träning med kroppen som redskap och med lite hjälp från muren på framsidan. Tåhävningar, crab walk, enbenssquats, armhävningar, utfall (framåt, bakåt och åt sidan) och planka med benlyft körde jag lite omvartannat.

Nu ska jag titta på CL-finalen i handboll mellan Flensburg och Kiel. Den sänds på TV10 och det är många svenskar med och spelar, för er som är intresserade.

Hej!