det är ni som är stjärnor

  
Jag spelar (spelade) helt enkelt i världens finaste lag. Ni är guld för mig. ❤

  
Jag kommer alltid, alltid minnas denna kväll och det ni gjort för mig. Ni gör det värt all smärta under hösten. Ni är bara wow. Kärlek.

  

  
Tack.

15 turns 16

  
2015 närmade sig slutet. 2016 stod på glänt. Dags att plocka fram rödtjutet för att fira allt som hänt. Vi bjöd upp till fest hos oss tillsammans med goda vänner. Vi åt och drack och festade loss och stor tacksamhet vi känner.

  
  
  
  
  
Garage-loungen. Min karl är sjuk…

  

  
Somnade långt, långt före tolvslaget.

  

Älskar dig. I år ska du bli min man. ❤

  

Skål!

  
  
Livets vänner. ❤

  

Och så vi två i morse, 06.45, efter knappt två timmars sömn. Det var det värt!

God fortsättning!

julafton 2015

  

En sen god jul-hälsning från oss! ❤

  
Julen firades hos min storebror med familj i Härryda och det var en väldigt lugn och mysig dag. Här tittar Aston på Kalle Anka med sin morfar och mormor.

  

Det var väldigt glädjande att min Matilda kom och gjorde oss sällskap och även agerade tomte.

  
Aston och kusin Vendela var väldigt nöjda med sina Frost-klappar!

  
Som familj gav vi julklappen ovan till oss själva – en resa till Dominikanska Republiken 14-29 januari. Det blir fint!

Hoppas att ni haft en riktigt härlig julafton! ❤

ur tryggheten

  

Jag lyckas fylla livet hela tiden. Varje gång det kommer en ”lugn vecka”, så är den snart inte lugn längre. Tillsammans med mina nära och kära lyckas jag alltid se till att ha något att göra, något att se fram emot. Livet blir aldrig, aldrig tråkigt.

Och medan tiden går utvecklas Dahlia i en rasande takt. Hon har inte riktigt än listat ut att hon ska gå med gå-vagnen, den är mest god att äta, men hon står där i alla fall – flera gånger dagligen.

  
De här fyra. De gör livet extra spännande (och nerv-vrakigt). Och jag är så glad för dem och för oss vuxna, för den trygghet vi lyckats skapa tillsammans.

Ur trygghet skapas stora ting.

❤

vi var i turkiet

  
Vi har varit iväg en sväng! I Turkiet. Side närmare bestämt. Eller en bit utanför, till och med. På Seven Seas Side. Ett all inclusive-hotell som visade sig vara kanonbra!

Jag ska lägga upp massvis med bilder från resan, för det tycker jag att såväl hotellet och resesällskapet förtjänar. Allt kommer inte få plats i samma inlägg, utan jag delar upp det lite. Första dagen och kvällen kommer nedan:

  
Vårt flyg från Göteborg blev försenat, så vi var framme på hotellet först vid 5-tiden på morgonen på måndagen. Så det blev bara 1-2 timmars sömn innan vi gav oss ner till poolen.

  
Min Matilda aka Jerrie var med på resan och var guld värd. Aston älskar henne.

  

Det var väldigt varmt för Dalle, speciellt de första dagarna, men hon härdade ut bra! Och så länge hon fick bada och komma in i aircondition emellanåt så gick det bra.

  
Lillebror, Vikto, Aston, Jerrie och så mamma i bakgrunden.

  
Underbart. Två stora poolområden med gott om solstolar. Vi behövde aldrig trängas.

  
Balkonghäng efter en varm och lång dag.

  
Jag, Jakob och mamma.

  
❤

  
Goa.

Men nu måste jag laga mat till Astebaste här hemma. På återhörande!

30-årsfest x 4

  
Frida och tre nära vänner till henne hade gemensam 30-årsfest i lördags.

  
Vi var i Sjöbo utanför Vaggeryd och vädret kunde inte ha varit på bättre humör.

  
Frida var så här läcker.

  
Medan vi såg ut så här innan vi åkte. Dansvänliga skor ftw!!!

  
Kvällen var magisk på flera sätt än detta.

  
Dans, sång och färgglada lampor.

  
Och så skräpet på rätt plats.

Bra kväll och natt! På lördag är det min tur.

livet nu, en torsdag

 

Kurragömma… 
Vi har haft en sån där go dag. Trots att jag momsdeklarerat (åtta dagar för sent!) i tre timmar har vi haft en kanondag.

Aston har lekt av sig på förskolan, jag och Dalle har gått på promenad i solen och kollat ett avsnitt av The Fall på Netflix och sen åkte vi allihop hem till Alex och Morris efter förskolan och där blev vi bjudna på gofika i form av hemmagjord paj och vaniljsås.

  
Fast Aston insåg inte pajens storhet och åt bara chokladkex. Morris med.

  

Aston på sin sten.

Vädret gör sitt jobb nu. Det är inte svårt att leva.

Och förresten, vet ni vad?

  
Det här är jag precis innan jag får veta att jag fått en resa till New York i 30-årspresent. I maj åker vi. Fan, vad gött.

ett malmö-dygn

  
Vi har haft typ väääärldens bästa dygn i Malmö. Lunch med cava, provning av både brud- och tärnklänningar, shopping, mer bubbel, skratt och mys på hotellrummet, drinkar på Skybar Malmö Live, en underbart god middag på Savoy Grill, fuldans på några klubbar, Fireball, mer bubbel, brunch och mer shopping.

Jag är så lyckligt lottad som har just er som vänner och tärnor. Och Matilda. Kom hem snart. ❤

Nu sitter vi på tåget hem, en timme försenade innan vi ens börjat rulla. Jag längtar efter mina barn och min kärlek nu och det känns så bra.

Mer bilder från helgen kommer!

  
En dröm. ❤

på väg mot brosblad 2016

  
Sitter i skrivande stund på tåget på väg ner till Malmö, med Frida med mig. Där nere möter vi upp Camilla och under dagen ska vi till en butik och prova klänningar i mängder inför the big day nästa år. Alltså, entusiasmen är enorm.

Frida och Camilla ska vara tärnor på bröllopet och så även Matilda. Men hon är fortfarande på andra sidan jorden och kan således inte vara med i dag, mer än på Skype.

Sen blir vi kvar i Malmö över natten, så det blir shopping, bubbel, restaurangbesök och drinkar i ett helt dygn nu. Ovanlig helg för tre tvåbarnsmorsor. Vi gillar detta!

  
Skål!

nu är hon halv ett

  
Det blev en bra halvårsdag för Dahlia! Lugnt och skönt, eller vad fan skriver jag… Jag försökte ha det lugnt och skönt när Aston var på förskolan, det var mitt mål, men Dahlia vill fan aldrig ta det lugnt. Hon ska jävlarimig hoppa och stå och krypa och sitta och allt möjligt – gärna samtidigt(!) – fastän hon inte behärskar det riktigt än. Så hon blir skitfrustrerad. Och gnällig. Och så går det ut över mig, men det är ju luuuugnt, för jag är ju en sån där toppenmorsa som aldrig någonsin blir irriterad på sina barn när hon egentligen bara vill chilla och typ spela Candy Crush.

  

Så. Lugnt och skönt – kanske inte. Men en bra dag likförbannat! För efter förskolan kom Frida och barnen hit och jag bjöd på mitt livs första hemlagade gryta (stolt!!!) och kidsen lekte för en gångs skull hur bra som helst (utan att bråka), så vi var mycket nöjda med dagens umgänge.

  
Dalle har även passat på att göra morotspuré-inpackning i ansiktet. Bra metod, har jag hört.

Sovdags! Hej.

a och a

 De här två. Kontrasterna mellan deras värsta och bästa stunder är ENORMA. En retsticka och en lipsill, det faller inte alltid väl ut. I dag packade jag ihop oss ögonaböj och åkte raka vägen hem utan att passera gå när de inte behandlade varandra bra. ”Nu fick ni lära er lite om konsekvenstänkande” sa jag. Ja. Det gjorde de säkert.

årsresumé 2014 – februari

Vi tar och fortsätter se tillbaka på 2014. Januari hittar ni här.

Februari 2014 startade alltså på ett nattåg på väg upp till norra Sverige, närmare bestämt Boden. Där skulle vi i Hallby Dam spela handbollsmatch mot just Boden och tillbringade därför 17 timmar på tåg – enkel resa. En helg som verkligen svetsar samman ett lag, oavsett resultat i matchen. Tyvärr förlorade vi den matchen efter en rätt jobbig match som går att läsa om här. Oj, vad besviken jag var då.

Jag fick äntligen igång min webshop igen efter mycket jobb och den finns ju kvar på samma ställe – byairam.se.

Jag körde på med mina PT-kunder och gymmade massor själv. Jag passade på att peppa mig själv ännu mer genom att köpa nya, snygga träningskläder.

Jag gjorde fortsatt fina resultat under mina 100 nyttiga dagar.

En hel handbollsträning körde vi dans och jag var så här himlans duktig då.

Vi åkte på middag hos Ireklintarna och jag såg ut så här och nu blev jag avundsjuk på mig själv…

De stora killarna hade avsevärda problem med att öppna en vinflaska.

Medan de små killarna inte hade några som helst problem med att vara jättesöta när de sov.

Jag plockade fram mina svartaste ögon…

…och vi fick äntligen ta två poäng igen!

Jag tränade och tränade och åt hur bra som helst och det gav superresultat!

Aston var så här himlarns gullig när jag hämtade honom på förskolan en dag. ❤

Vi fick besök av lillebror med dåvarande flickvän och spelade världens roligaste spel en hel helg.

Aston spände musklerna ca hela tiden.

Vi spelade match i och mot Helsingborg och fick än en gång med oss en snöplig förlust hem. Men jag hade i alla fall bra support från läktarhåll!

Jag körde ett träningspass med Vikto hemma hos oss, vilket resulterade i att han låste in sig i badrummet och låg där på golvet i 40 minuter utan att kunna röra sig.

Inte bara jag och Vikto tränade mycket i början av året – även Aston. Fotboll och hockey och allt möjligt blev det hemma i vardagsrummet/hallen.

Vila är också viktigt, så Aston sov mycket…

…på lite blandade sätt.

Sen var det dags för PT-helg i Stockholm och då var det stundtals lite svårt att fokusera på det som sades på föreläsningarna. Det var en mycket fin helg, på alla sätt.

Sen kom jag hem till den här fina och det var ju ännu bättre än alla helger i Stockholm någonsin, förstås.

Jag trääääänade och tog en jävla massa selfies pga imponerad av mig själv, haha!

Sen tog jag i alla fall hand lite, lite om hemmet.

Jag skrev det här inlägget om vårt älskade, underbara barn.

Och sen avslutade jag månaden med, ja, vad annars – träning.

Sammanfattningsvis – februari var fan ingenting annat än handboll, bra kost, gymmet, PT-kunder/utbildning och familj. Och i ärlighetens namn är det väl inte mycket mer än så man behöver?

 

 

 

 

 

årsresumé 2014 – januari

Jag tänkte göra som jag gjort några gånger tidigare i mitt bloggliv – sammanfatta det gångna året med ett inlägg för varje månad!

För att vi inte ska bli alldeles snurriga i kolan så börjar jag med januari och sen fortsätter jag med februari och sen, ja, ni vet hur det ser ut…

Året började här hemma. Vi stod för tak över huvudet till förra årets nyårsfest och då hade vi så här trevligt.

Så här (plus Ubbe, som tog bilden) såg sällskapet ut då och det var nästan samma sällskap på årets firande, fast Karin och Daniel hade ”bytts ut” mot Ylva och Martin och hela tre stycken bebisar hade kommit till världen!

Jag började köra 100 nyttiga dagar igen och hade det här utgångsläget.

Med blicken i backspegeln var det ju inte så värst illa direkt…

Det var ingen snö och det var ganska varmt och Aston var illsöt.

Jag var typ äckligt snygg i håret, hallå?

Jag var mitt uppe i handbollssäsongen och såg ut så här most of the time.

Jag skrev träningshistoria när jag gick upp 06.20 helt frivilligt för att åka och gymma.

Då upptäckte jag att tidiga morgnar visst kan ha sina fördelar…

Sen kom det lite snö ändå och då var jag alldeles säkert väldigt lycklig.

Jag jobbade lite nätter på Troax och trivdes bra med det.

Aston gick på bio för allra första gången i sitt liv.

Jag skrev det här inlägget om att uppfostra en pojke.

Jag var på gymmet och tränade vid varje tillfälle jag fick.

Och jag började köra PT-kunder på prov, för att öva mig till min PT-examen som skulle tas i juni.

Jag hade dåligt samvete över att behöva vara borta så mycket från Aston pga handboll och PT-utbildning.

Vi förlorade två matcher på tre dagar med ett. Jävla. Mål.

Jag hade kindben på en toalett på Hard Rock under en kväll med min härliga PT-klass.

Jag ”roade” mig mycket med sånt här…

Jag gjorde en riktigt bra första månad med 100 nyttiga dagar och fick se fina resultat.

Vi var och badade hela familjen i Vaggeryds simhall.

Och sist, men inte minst, så påbörjade Hallby Dam en hel helgs resande för 60 minuters handboll mot Boden, i Boden.

Det var mitt januari 2014. När februari kommer är det ingen som vet, jag är ju lite oberäknelig…

nyårsafton

Nytt år! 2015 är här. Välkommen, säger jag, till det nya året.

Vi hade en alldeles förträffligt bra nyårsafton tillsammans med goda vänner. Vi var tio vuxna med sex barn i åldrarna 5 månader till tre år som var hemma hos Emilie och Andreas, i Vaggeryd. De båda är utomordentligt bra värdar och Emilie är grymt duktig i köket, så vi visste att vi skulle bli rejält nöjda redan på förhand. Och det blev vi alltså.

Aston var så stilig i sin Aston Martin-skjorta och slips från Polarn o. Pyret. Slipsen åkte av rätt fort, innan jag hann få en ordentlig bild på honom, men här står han i alla fall stilla, haha!

Dukningen var top notch!

Jag fick pussa på Ines under misteln. ❤

Maten var alltså fullkomligt superb! Förrätten bestod av jordärtskockssoppa med currytouch och skaldjur och smakade himmelskt!

Aston nöjde sig dock med köttbullar och makaroner. Det gör han alltid.

Jag blundade, som vanligt, på alla kort tagna med blixt, så detta är det enda vettiga kort med mig…

Huvudrätten bestod av laxmedaljonger med champagnesås och ris och det var precis illgött, det också.

Kvällens höjdpunkt var dock dessertfyrverkeriet! Alltså. Avokadosorbet, polkagrisfluff med krossade oreos, chokladmousse, blåbärspaj (var det väl?) och en klubba gjord på Ballerina kladdkada. Ja, ni hör ju själva hur det låter. Mums.

Gott nytt år, min kärlek. ❤

Jag och Frida med lilla Ines strax efter tolvslaget. Frida kommer vara en av mina tärnor på vårt bröllop nästa år. Tycker så mycket om henne. ❤

De höll ut imponerande länge, de små liven. Först strax innan två-tiden såg det ut så här inne i tv-rummet. (Ändå sov Aston bara till nio i dag…)

Tack, alla inblandade, för ett kanonfint nyårsfirande!

tresiffrigt, sex månader och lekkompis

Med ganska precis en månad kvar spräckte jag 100 kg-gränsen. Skoj.

I dag är en riktigt jobbig dag. Ont i fogar redan när jag vaknade. OBESKRIVLIGT trött, men får inte vila för Aston. På riktigt, alltså. Jag får inte. Så himla snällt, verkligen. Sanslöst labil är jag, vill bara gråta hela tiden, men gör det inte för jag orkar faktiskt inte. Ingenting är bekvämt, trosorna skaver, byxorna skaver, till och med strumporna skaver. Vill helst gå naken, men vi har lite för mycket fönster på vårt hus, så det känns lite osjyst mot grannarna.

Nej, i dag är ingen bra dag. I morgon blir nog bättre.

Det finns dock en stor ljuspunkt med denna dag (eller två, faktiskt). I dag är det precis ett halvår sedan Vikto gick ner på knä och friade till mig på en terrass vid havet, på Mallis. Jag sa, som bekant, ja och sedan dess har ringen suttit på mitt finger och påminner mig varje dag om hur lyckligt lottad jag är.

Den andra ljuspunkten är att Aston fått leka av sig rejält med Karolins Fabian i dag. De hade otroligt roligt tillsammans och det var så mysigt att se.

Hoppas på fler gånger!

hej, mitt vinterland

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit och sagt det, men jag verkligen älskar att vara hos Frida och Ubbe i Hagshult. Deras hus är det finaste jag vet och människorna som bor där är inte så dumma de heller.

I dag åkte vi dit direkt efter att vi hämtat Aston på förskolan, sen stannade vi några timmar. Fikade, pratade bröllop, nyårsplaner och massa annat.

Aston och August är totalt vilda när de leker och man sitter bara och väntar på en bruten arm eller ett spräckt ögonbryn. Men de skrattar så otroligt mycket också, så det är sällan vi behöver gå emellan. Som ler och långhalm. ❤

Bilar, bilar, bilar.

Jag är obeskrivligt glad över dessa vänner. Jag känner mig trygg hos dem.

Ju mer vi närmade oss Skillingaryd på hemvägen, desto mer tilltog snöandet. Och hemma var det alldeles vitt. Underbart! Jag älskar snö! Jag hoppas att den får ligga kvar ett litet tag i alla fall.

Aston var fascinerad.

Nä, nu är klockan mycket igen. Dags att sova.

#BrosBlad2016

Söndag. Härliga söndag. Jag gillar söndagarna med min familj. Denna söndag är vi bara hemma och tar det lugnt efter en sen kväll med Frida och Ubbe i går. Bortsett från en sväng till Fagerhults Plantskola har vi varit hemma hela dagen.

Frida och Ubbe med barn var alltså här i går. Middag, dryck, lek och prat. Det är ett par verkligt fina vänner vi har där. August och Aston är som två brorsor som lever rövare så det står härliga till. I går började de inte ens bråka en enda gång under kvällen. Fantastiskt. Vi vuxna ägnade nästan hela kvällen åt bröllopsprat. Ja, bröllop. Vikto friade ju till mig på midsommarafton i år, när vi var på Mallis med hela Viktos familj och nu har vi så smått börjat planera för den stora dagen. Eller den stora helgen… Det är ju helt overkligt.

Jag frågade Frida redan i somras om hon vill vara en av mina tärnor och hon svarade glatt ja. För lite sedan ställde Vikto ”samma” fråga till Ubbe, fast vad gäller best man då, förstås. Det blev ett jakande svar där också. Vi är så glada att just de två kommer vara en så stor del av en så stor händelse i våra liv. Tack för det. ❤

Förra helgen var jag och Vikto iväg på en liten barnfri weekend. Då kikade vi lite på potentiella platser att hålla vårt bröllop. Vi var på Arilds Vingård och Grand Hotel Mölle nere i Skåne på lördagen, övernattade sedan i Mölle och åkte på söndagen till Tvååker, mellan Varberg och Ullared, till Ästad Gård för en titt även där. Vi fastnade i synnerhet för två av dessa platser och det riktigt rejält. Det har varit i princip omöjligt att bestämma något. Ska vi tänka på oss själva bara, att det är vår dag, vår helg? Eller ska vi tänka mer på helheten och kompromissa lite med vad vi önskar för att alla gäster ska få det bättre? Svårt. Jag är ju en person som jämt tänker på alla andra i första hand, så det har varit väldigt knivigt att ta ställning i denna fråga.

Men med Fridas och Ubbes hjälp och input i går tror jag att vi närmade oss ett beslut något. Och det känns otroligt bra. 100% bestämt är det definitivt inte, men med lite mer input från övriga tärnor och best mans samt våra familjer så ska vi nog kunna bestämma oss helt. Det är en helt otrolig känsla att faktiskt vara igång och planera ett bröllop. Shit.

Om ni vill följa med på resan mot bröllopet går det bra att följa mig på instagram, där jag heter @airamsorb. Vi kommer använda oss av en hashtag också, genom hela förberedelserna och även på själva bröllopet. #brosblad2016 är det som gäller då. Här på bloggen kommer allt som gäller bröllopet samlas i kategorin Bröllopet, kort och gott.

i goda vänners lag

I går hade vi Alex, Johan och lille Morris hemma på middag. Fina vänner som vi träffar alldeles för sällan, trots att vi bor i samma samhälle.

Jag hade varit i Jönköping på dagen och tittat på Hallbys seriepremiär mot Drott (seger 23-20) och hade lite knappt med tid från hemkomst tills dess att gästerna skulle hämtas, närmare bestämt 55 minuter, så jag hade bestämt mig för att laga något som gick fort – kantarelldoftande fläskfilé i panna. Ja, inte bara doftande, utan smakande också. Det var ju faktiskt kantareller däri.

Maten fick gott betyg vilket var glädjande eftersom jag inte står i köket så där hemskt ofta…

Till efterrätt hade Vikto gjort koladaim-paj och den var precis hur god som helst. Min kärlek är king.

Tack för en riktigt fin kväll!

första gången som

Det är stora dagar nu, stora happenings. Nej, inte stora generellt, men stora för vår familj. Första gången-grejer. I går var Aston på gymnastik första gången. Bara två ledare och så barnen. Inga föräldrar.

När jag satt där på golvet i entrén till sport-/simhallen och väntade på att de skulle bli klara kände jag mig oerhört mycket som en mamma. En så stark känsla av föräldraskap. Så starkt har jag känt en gång innan och det var för ett år sedan när Aston började förskola. En magisk känsla. Hämta, lämna, vänta. Barnet gör sitt.

När han till slut kom ner för trappan var det en svettig och alldeles rödmosig unge jag fick se. Det bara märktes på hela honom att detta var hans grej. Att han gett järnet. Och jag längtar redan till nästa vecka. Säkert han med.

I kväll var det dags för en annan första gången-grej. Föräldramöte på förskolan har vi haft en gång innan, men denna gång hade Vikto fotbollsmatch och hans föräldrar är på utlandsresa. Ingen som kunde vara hemma med Aston således. What to do?

Bästisen August at our service. Eller snarare hans fantastiska mamma Frida. Utan att tveka svarade hon ja på frågan om ifall Aston kunde vara där ett par timmar medan jag gick på mötet och det var alltså första gången Aston var hemma hos en kompis och lekte själv en längre stund.

Och det hade gått hur bra som helst när jag kom tillbaka. Två galna ungar hade sprungit skiten ur varandra (och underhållit lilla Ines, knappt två månader gammal) och efter hemkomst tog det knappt tio minuter innan Aston tvärsomnade.

Det är en av de bästa delarna med att vara förälder, alla ”första gången”. Och vi har knappt börjat.

sommarkväll i vaggis

I kväll har vi fått till ytterligare en liten sommarfest med gänget, denna gång hos Emilie och Andreas i Vaggeryd. Dessa kvällar är helt underbara. Så roligt att träffa alla eftersom vi bor så utspritt. Extra kul nu när så många barn är med också.

guess who’s back in wordpress-town

Nej, vet ni vad? Jag flyttar tillbaka hit. finest.se passade inte alls mig. Jag hade det på känn redan innan, men ville ändå ge det ett försök. Nu ska jag bara komma på ett sätt att exportera det jag hunnit skriva där och lägga det här, så att det inte blir så spretigt. Men det vete tusan om det ens finns något exportverktyg på finest. Har inte hittat något…

Oh well, i värsta fall får jag väl kopiera och lägga över. Inte hela världen. Men det får vänta tills jag har lite tid över. För tid har jag verkligen inte i överflöd nuförtiden. Jag är inne på tredje veckan med heltidsjobb här på Hertz och det är roligt, jag trivs bra! Efter jobbet har det varit grejer nästan varje dag. I helgen var vi ju i Göteborg och sen i måndags kom Matilda till oss och hälsade på en sista gång innan hon drar till jävla Australien och i tisdags var vi på korvgrillning hos sväronen innan de åkte på bilsemester ner till Danmark och Tyskland och i går var vi i Hagshult och hälsade på Ireklintarna och deras nytillskott (som så klart var alldeles ljuvlig!) och i kväll är det sommarfest med Viktors grabbgäng + fruar/flickvänner/barn och sen har en jobbvecka till gått.

Tiden flyger verkligen. Och det gör inte så värst mycket. Jag försöker leva i nuet och göra så mycket roligt som möjligt, men jag erkänner att jag längtar till januari-februari. Så att vi har vår egna sån här lilla… ❤ (Om allt går bra…..)

this isn’t a dream, this is real life

Här ser ni två tjejer som är extremt taggade inför morgondagen och som nyss enades i att denna dag gått sjuuuuukt långsamt. Som alltid dagen före en resa.

Men nu är det snart läggdags och när vi vaknar i morgon är det äntligen dags för vår efterlängtade trip till Paris. Jag kommer så klart att uppdatera här så gott jag hinner med. Än fler uppdateringar blir det nog på instagram, dock. airamsorb heter jag där.

Hej svej!

en dag på high chaparral

I går åkte vi hit!

High Chaparral. Har ni varit där?

Vi åkte med härliga familjen Ireklint. Aston och August är nästan exakt lika gamla och har känt varandra sedan födseln. De kompletterar varandra bra och har så roligt ihop.

Det blev hästridning!

Och karusellåkning!

Och truckkörning, minsann!

Och flögs omkring i Kalle Anka!

Aston åkte även bergochdalbana för första gången, men det kan hända att det gick lite väl fort där ett tag, så vi får se om han vågar igen på Liseberg i sommar.

Vi hälsade på i indianreservatet!

Och i Old Mexico.

Givetvis intogs glass.

En riktigt bra dag för både barn och vuxna. Speciellt gött att High Chaparral är gratis för oss som bor här i närheten.

När kvällen kom hade vi inte fått nog av varandra, så vi åkte hem till Ireklints ute i Hagshult och åt en riktigt god middag och umgicks hela kvällen.

Tack för en riktig toppendag och kväll!

aston och jerrie

I går kom Matilda hit. Eller Jerrie, som hon numera kallas av Vikto och Aston. Speciellt Aston. Det är Jerrie för hela slanten nu. ”Jerrie hoppa! Jerrie leka bilar! Jerrie kom Jerrie!”. Hon är poppis, den där…

Jerrie var med och hämtade på dagis i dag.

Kan knappt fatta att vid denna tiden om en vecka är vi mitt uppe i att göra Paris. Jag och Matilda. Vilken dröm! Gå upp i Eiffeltornet igen (första gången för Matte!), strosa längs Champs-Elysées, hänga på barer och krogar i Bastille och Oberkampf. Det kommer bli två fantastiska dygn, that’s fo sho!

Men först lite mer jobb, lite mer familjeliv, lite mer träning, lite mer Skillingaryd. Inte dumt det heller.

vad det är skönt att leva då

I dag fick vi finbesök, helt spontant, av Emma och Jacob och deras underbara lilla Clara som redan hunnit bli sex veckor och lite till. Äntligen fick vi träffa henne och gosa lite!

Vädret är jättefint! Lite blåsigt, men ändå varmt i solen. Så Aston har cyklat och lekt med stenar och varit allmänt härlig hela dagen…

…medan pappa Vikto varit duktig och klippt gräset och räfsat i över tre timmar. Bästa killen.

Själv har jag hunnit med ett benpass på gymmet och hur det fick mig att må kan ni ju räkna ut genom att titta på bilden. Gött att ha det gjort!

Nu ska vi svida om och bege oss till svärföräldrarna för middag och härligt sällskap! Hoppas att ni haft en lika bra dag som vi.