låt kärleken slå rot

Denna dag. En dag som på många sätt liknar många av de dagar jag haft sedan i augusti då Aston började dagis. ”Ledig”, eller snarare jobba hemma. På sistone har de dagarna lyst med sin frånvaro, dock. Pga VAB, jobb, utbildning och andra personliga skäl är det över fem veckor sedan jag hade en sån här dag senast och det resulterade i att njutningen av denna dag blev total. Den blev dessutom ganska produktiv.

PT-pass med Klara, eget gympass, besök på vårdcentralen för ett kort samtal till en inlämningsuppgift till PT-utbildningen, klippa bort lappar och märka Astons nya kläder, hämta Aston på dagis, promenera i solskenet ner till byn och hälsa på Viktos mormor och fika på Jonssons och leka i fontänen på torget, hälsa på och fika hos svärföräldrarna, hoppa studsmatta, sparka boll, tvätta och göra mitt livs första proteinpannkakor (illgoda!!!) är en del av vad jag hunnit med i dag.

Och allt till toner och ljussättning som skulle vunnit varsin statyett på vilken Oscars-gala som helst.

Ser ni er egen värld, hur fin den är?

so close no matter how far

Ännu en totalt prickfri helg läggs till handlingarna.

Matilda var ju här. Hemma i Sverige i bara några dagar och hon valde att komma just hit, till oss. Det värmer mitt hjärta så att jag saknar ord. Hon är, utan tvekan, en av de finaste människor jag haft äran att träffa. Att sen både Vikto och Aston trivs lika bra med henne som jag gör är ju bara en bonus.

Jag känner lycka över att ha kommit så nära någon så här ”sent” i livet, när alla ju redan har sitt. Det är inte lätt att skaffa nya vänner som vuxen. Långt ifrån. Men ibland klickar det. Nu har vi redan känt varandra i drygt 2,5 år.

En vän för livet. Oavsett var hon befinner sig.

I dag valde vi att befinna oss i Ullared, jag, Matte och Aston, medan Vikto var hemma och målade huset. Nu är vi några tusenlappar fattigare, men behöver inte handla tråkgrejer på lång tid framöver.

Matilda har åkt hem och det är tråkigt, men hanterbart, för om 1,5 månad ses vi igen och då är det jävlar Paris som gäller. Satan, så fint.

God natt!

hundra möjligheter istället för en

I går blev det lite shopping till Aston på lunchen! Jag sålde ju typ alla hans kläder på loppisen för två veckor sen, haha. Så nu behöver han nya. Större.

Som vanligt blev jag mest irriterad och ledsen över hur kläderna på barnavdelningarna är uppdelade, men jag orkar knappt skriva om det längre. Det blev i alla fall två plagg från tjejavdelningen (ni kan ju själva gissa vilka), eftersom det bara fanns mörka färger på pojk.

Expediten (kvinna i 50-60-årsåldern) tyckte att det var bra att jag påtalade detta med den otroliga skillnaden mellan tjej- och killkläder och hon höll med. Hon tyckte att jag skulle skriva och klaga till kundservice, på Facebook och dylikt. Bra med personal som fattar.

Astons favoriter ser ni nedan.

Min härliga unge.

mindre för er andra, mer för mig

Tidigare i kväll, på Viktos fotbollsmatch på Movalla.

Vilken vecka det har varit! Kortare än vanligt för de flesta, men för mig har det varit mer jobb än jag brukar ha. Tisdag och fredag på Hertz och onsdag och torsdag var jag uthyrd till en industri här i Skillingaryd, alltså genom mitt andra jobb. Ganska så enformigt och jobbigt för psyke, rygg och fötter, men fint med lite extra cash till familjen.

Dock måste nästa vecka se annorlunda ut. Nu är det över en månad sedan jag senast hade en hel dag hemma själv och de dagarna behövs för att jag ska hinna med by airaM, PT-utbildningen (massa inlämningar i maj!), PT-kunder och annat. Jag ligger inte riktigt i fas nu efter alla sjukdomar och andra tråkigheter som satt käppar i hjulet.

Nästa vecka ska jag ifatt!

Men först en riktig guldhelg! I morgon kommer älskade Matilda hit och ska stanna till på söndag. Kan gissa mig till att det blir en del Paris-planerande, tjoho!

Ha en go helg allihopa!

me & i

I kväll var jag och Aston på ett Me & I-homeparty här i byn. Jag kollade på kläder och Aston lekte, som vanligt, med bilar.

Han har ju blivit totalt biltokig med tiden, det är ”leka bilar” som gäller precis hela tiden. Han gillar även sina dinosaurier som han fick av sin mormor i julklapp, så att jag valde mellan de tre t-shirtarna ovan var ju inte direkt otippat.

Gissa vilken jag (och Aston) valde?

Det fanns mycket fint denna gång, både till barn och mammor. Denna kollektion föll mig mer i smaken än den förra. Dock handlade jag bara till Aston. Min egen shopping får vänta till Paris i juni, hehe.

Nu är det läggdags här! Sov gott!

påsk 2014

Denna påskhelg. Vädret, sällskapet, maten, godiset – perfekt påsk, perfekt helg. Som jag skrivit förr så är jag ganska obrydd av vädret. Kollar aldrig vädret i förväg om vi inte ska göra något speciellt och blir inte direkt deppig av regn och kyla. Men nog fan blir jag extra glad av bra väder! Linne och shorts var det som gällde i helgen och Aston rände runt i trädgården i sina fotbollskläder och bara njöt.

Påskafton.

Äntligen passar fotbollsskorna!

Plocka blomma till ”mommoj”.

Äntligen är skyddsnätet uppsatt! Jag och mamma fixade det, tjoho!

Påskaftons-maten bestod av potatisgratäng, oxfilé, sparris och halloumi med bacon. Klassiker.

Tack. För en fantastisk helg och för att jag har så mycket att vara glad över.

långfredag är en lång fredag

Mamma är här! ❤

Mamma står och förbereder kvällens middag, Vikto är och handlar och jag och Asse chillar i soffan. Livet känns riktigt gött.

Morgonen startade tidigt, som sig bör när det är långfredag, va? Aston gick upp 6.15, trots att han somnade typ halv elva i går. Nu är det bara ”mommoj” som gäller dock, så Vicke och jag kunde ligga kvar lite till i alla fall. Sen skulle V på fotbollsträning och jag hade två PT-kunder och ett eget gympass på schemat, så vi rivstartade verkligen dagen. Härligt!

Nu har precis fina Frida, Ubbe och August varit här och fikat lite, det är alltid lika mysigt att träffa dem. Aston och August är typ som bröder. Antingen leker de jättebra eller så kivas de så tårarna sprutar, haha.

Dessa två. Bästisar.

Titta gärna in på byairam.se där det är 25% påskrabbat hela helgen, om ni anger koden PÅSK25 innan ni betalar.

Jag önskar er alla en riktigt glad och trevlig påsk!

jämställdhet inom familjen

Vårt älskade barn.

Jag skrev följande i en grupp på Facebook, med vänner som har barn i samma ålder som Aston och kände att jag ville publicera det här med.

Aston är verkligen så mammig nu och har varit det sedan flera månader tillbaka. Speciellt på kvällarna, vid läggning. Är jag hemma är det bara jag som duger, men är jag inte hemma går det hur bra som helst med Viktor.

Eftersom jag (och Viktor) vill att båda Astons föräldrar ska vara lika viktiga för honom så kompromissar vi inte, utan vi tar varannan kväll, oavsett vad Aston tycker.

Men vad ont det gör ibland. För Viktor, så klart, när Aston hela tiden vill ha mamma, mamma, mamma och för mig som säger nej till mitt barn.

Men visst är det väl bra i längden? Visst gynnar det Aston som barn och oss som föräldrar att han känner sig lika trygg med båda?

Hur gör ni?

Tillägg: Vikto är verkligen världens bästa pappa. Jag kan inte tänka mig någon bättre att skaffa barn med än honom. ❤

Tillägg 2: Så fort jag lämnat Astons rum slutar han vara ledsen och ”nöjer sig” med pappa, så han ligger absolut inte och gråter för att jag inte är där.

en dag i taget

Den sista månaden har verkligen inte varit min/vår månad. Sedan jag började mitt nya jobb för drygt en månad sedan har jag varit sjuk två gånger, Aston är inne på sin fjärde(!) sjukdom och nu i helgen fick jag åka akut till Göteborg då mormor var/är riktigt dålig och läkaren sa i söndags att hon troligtvis inte skulle överleva dagen. Det gjorde hon och i går, måndag, mådde hon mycket bättre. ”Vad härligt!” tänker ni och jag också i en kort, kort stund. Men innerst inne är det inte härligt. Mormor har varit riktigt dålig i fyra-fem år nu och hon kommer inte bli bättre. Hon är över 90 år gammal med ett huvud som är alldeles klart, men ögon och öron som inte fungerar. Hon är fånge i sin egen kropp och det är så tragiskt att jag börjar gråta rakt ut bara jag skriver det. Ingen förtjänar att leva så. Som i isolering, utan möjlighet till benådning.

Så, ja. Jag är glad att mormor inte lider exakt lika mycket i dag som i förrgår, men hur länge då? När ska det räcka? Kära, lilla mormor. Jag älskar dig.

I dag är jag hemma med Aston då han har ögoninflammation och har haft så sedan i torsdags. Det blir bara sämre och sämre, så i går var vi på vårdcentralen och fick ögondroppar. I morse tog det nog uppemot en halvtimme innan han ville öppna ögonen, inte för att de varar och är klibbiga (för det är de knappt), utan för att han är så ljuskänslig att det gör ont. Han grät och sa att han hade ont i min maktlöshet visste inga gränser. Kändes ju sådär kul att typ sätta mig på honom och tvinga upp ögonlocken för att ge honom dropparna. Usch, vad traumatiskt egentligen. Men det är ju för hans eget bästa.

Hoppas att ni har lite mer flyt i vardagen än vad vi har för tillfället.

 

när du kom behövde jag en vän, sanna vänner kommer alltid igen

Matilda är en av de finaste människor jag vet. Rolig, glad, enkel och alldeles underbar. Dessutom är hon min vän. Det är jag så oerhört glad över. Hon är en sån vän som man kan sitta tyst med och göra varsin sak på sitt håll och det blir ändå inte konstigt. En sån vän man kan garva med tills man kissar på sig. En vän utan prestige, en vän som ställer upp och står på marknad med by airaM när det är typ sex grader varmt ute och som är modell så fort man ber henne. En äkta jävla underbar vän. För livet.

Just nu och sedan ca 1,5 år tillbaka bor Matilda i Norge. Det är tråkigt (för mig) eftersom jag får träffa henne så sällan, men ändå hanterbart. Norge är nära. Hon kommer hem då och då och vi har bl.a. firat midsommar tillsammans de två senaste åren. Men nu har hon fått för sig att hon ska dra till Australien…

Jag unnar henne det av hela mitt hjärta. Fan, vad hon kommer få roligt där. Men oh, jag börjar grina bara jag skriver detta, i mitt ego gör det så fruktansvärt ont. Fan, fan, fan, vad jag kommer sakna henne. För nu kommer hon inte komma hem lite då och då. Australien är inte Norge.

I juni kommer hon vara hemma i Sverige i några veckor innan hon och hennes vänner flyger ner till the land down under och då kommer vi så klart hänga sönder här hemma. Men vi har även pratat lite löst om att vi ska åka iväg någonstans, bara hon och jag. Och nu har vi pratat lite mindre löst och mer bestämt om att vi (om ekonomin tillåter) ska ta en weekend någonstans i juni.

Vi snackade först om Köpenhamn, men efter en titt på hotellpriserna så kikade vi vidare. Och när vi insåg att flyg+flygbuss+hotell två nätter i Paris är billigare än bara två hotellnätter i Köpenhamn, så lutar det åt Paris istället. Och vad är mer perfekt? Två läckra damer i höga klackar och fladdrande klänningar, två dagar, kvällar och nätter, och minst två tusen skratt. I Paris. I juni.

Jag tänkte skriva ”Kan man få ett bättre avsked?”. Men det är inget avsked. Det är ett ”ha det bra så länge”…

Låt det bli så.

 

mitt strå till stacken

Hallå i natten!

Klockan är nu 00.50 och jag sitter på jobbet. Ett av mina jobb. Det är mycket nu…

Jag är ju anställd på en bemanningsfirma för industrijobb sedan i höstas och till en början var det ganska mycket jobb, men efter årsskiftet har det blivit mindre och mindre, så jag behövde ett jobb till. Då fick jag ju jobbet på Hertz (Finnvedens Bil) i Värnamo. Där jobbar jag i huvudsak måndagar (7-16) och fredagar (9-18), samt extra vid behov. Dessutom ska jag jobba heltid i juli.

Jag ville dock inte säga upp mig från bemanningen, för jobbet där är ändå rätt kul, och det är ju bra för ekonomin med någon jobbnatt då och då. Så förra veckan ringde min chef och undrade om jag kunde jobba denna och nästa natt och fastän jag ju jobbat 7-16 i dag så tackade jag ja.

Så här sitter jag nu.

Det blev i alla fall några timmars sömn på kvällen, men det var svårt att somna. Jag hörde Vikto och Aston leka ute i vardagsrummet och jag ville egentligen vara med dem. Till slut somnade jag och sen hade jag stängt av klockan så jag vaknade först 22.40 när Vicke skulle gå och lägga sig. Hade ju varit snyggt om han typ somnat på soffan och jag hade försovit mig. På natten…

I morgon har jag två PT-pass på eftermiddagen och sedan blir det alltså nattjobb igen. Sedan ett PT-pass på onsdag och ett på torsdag morgon kl 07 innan jag troligtvis tar ett extra pass på Hertz. Sen 9-18 på Hertz på fredag. Fullspäckad vecka – ja.

Hoppas att ni sover gott!

familjetid

I dag har Aston varit på bio för andra gången i sitt liv. Alfons Åberg blev det! Lagom lång (bara 40 minuter) och lagom billig (40:-). Lite gnäll i slutet när det inte fanns någon choklad kvar, men annars var han lika duktig i dag som när vi var på Bamse för några månader sen.

Efteråt var vi på Johans och fikade och då åt jag det på bilden ovan och då kanske ni förstår att jag inte längre kör 100 nyttiga dagar. Nej, det fick stanna på 80-85 dagar nånting. Under och efter magsjukan var det inte riktigt läge att tänka nyttigt. Jag gick ner tre kg på två dagar och var riktigt orkeslös i fem dagar, så då fick jag äta vad jag än fick i mig. Sen kändes det inte värt att köra all in sista dagarna.

Men jag är nöjd ändå! Riktigt nöjd! Och jag behöver ju inte sabba allt nu bara för att jag ”får” äta vad jag vill.

Nu ska jag vila, för min mage var inte van vid sån där skit som på bilden, så jag mår lite illa nu. Men det var värt det.

Jag i går. Hej hej!

hoppas på sju år till nästa gång

Söt-hjärtat i ”handbolls-kläder”.

Det här varit ganska tyst här sista veckan. Inte bara här, kan jag säga. Magsjuka är anledningen. Först Aston, sen jag, sen Vikto. Inte så trevligt, som ni förstår. Senast jag var magsjuk innan det var i januari 2007, så jag kan verkligen inte klaga egentligen. Jag är väldigt glad att det gått sån tid emellan, för det är det absolut värsta jag vet. Att magsjukespy. Ränneskita har jag ”inga” problem med i jämförelse. Spy – nej tack.

Nu är jag på banan igen och Vikto med. Vi har båda jobbat i dag. Men istället är Aston sjuk igen, stackarn. 39.3 i feber som mest i dag. Men pengarna måste in, så Aston har fått tillbringa dagen med favoriten farfar. TACK, farfar. Vad skulle vi gjort utan er…

Nu har stjärnan somnat bredvid mig i soffan och eftersom Vikto är på fotbollsträning passar jag på och har lite egentid i form av att titta på handboll på tv. Herrlandslaget spelar mot Tyskland. En helt lagombra onsdagskväll!