denna smartphone-hets som råder

På sistone har vi kunnat läsa otaliga artiklar och varningar om vilja usla föräldrar vi är i dagens Sverige.

Jag orkar knappt argumentera gällande detta, men det här korta skrev jag i alla fall angående denna artikel (som var bra!) på Facebook tidigare i dag.

Jag använder min iPhone FÖR mycket, jag vet det. Men min iPhone är också en stor anledning till att jag kunde vara hemma nästan två år med Aston istället för att sätta honom på dagis när jag tyckte att han var för liten. Detta eftersom jag kan sköta i runda slängar 75% av mitt jobb som egenföretagare genom mobilen.

Hade jag varit en bättre förälder om jag istället gav Aston min odelade uppmärksamhet under ett år för att sedan sätta honom på dagis tidigare än önskat, medan jag kunde jobba vid en stationär dator? Vissa anser säkert det.

Inte jag.

Så tack, gode Steve Jobs, för iPhonen. Den har gett mig MER tid med mitt barn. Inte mindre.

Nu myser vi in i det sista innan jag åker på träning och sen direkt till Göteborg. I morgon vankas Period 2 i PT-utbildningen. Vi startar med ett fetstort anatomiprov och jag är precis hur nervös som helst.

Wish me luck!

i can, i will

Oj, nu är det full rulle i mitt liv. Känns inte bra att jag knappt hinner med att plugga inför första provet på PT-utbildningen som är på fredag förmiddag. Prov på anatomin i de nedre extremiterna, alltså muskler och skelett i hela underdelen av kroppen. Jetelett… Men jag har fått in en del redan, så förhoppningsvis ska det gå vägen. Det måste det.

Nu ska jag sova så jag orkar med att vara överkörd i morgon också. Peace!

vi har bara regn hos oss

”Bra” morsa…

I dag är dagis stängt, så vi kör en dag like the good old times, jag och Aston. Bara han och jag. Tyvärr är jag inte bättre än att vi kollar på film. Dels för att han så gärna vill och vi ju har dragit ner på det på sistone, dels för att han vaknade 03.55 i natt och tvunget skulle ligga på soffan, så där har vi legat i ett par timmar innan det var morgon på riktigt = AJ i nacke och hej tröttheten från Mordor.

Och dels kanske för att det regnar åt precis vartenda håll ute. Vi går inte ut i dag.

Så i dag får jag stå ut med att jag är en shitty morsa. Det är hanterbart.

gammalt blir nytt

Har aldrig sett så många tomtar förut i mitt liv.

Denna handbollslediga helg har jag verkligen inte ansträngt mig i onödan. Viktos syster med fästman har köpt Viktos mormors gamla hus och det är mycket som ska rensas, så i helgen har alla kusiner varit här i byn och fått ta vad de vill ha. Himla roligt att träffa alla!

Denna oerhört vackra karaff(?) hamnade i vår ägo. Älskar den. Lite 15-årig whisky av väl utvald sort i denna så är de kalla vinterkvällarna kompletta.

Och så här såg jag ut i går, så nu vet ni det med. Hej!

sånt man inte tänker på

I dag är det Astons Bolibompa-namnsdag och då tyckte jag att liten present i form av nya, stora kritor var på sin plats.

Hittills har inte målat ett endaste streck, utan istället ägnat en dryg halvtimme åt att packa ur och i kritorna i kartongen. Det är tydligen grejer, det.

återhämtning

Nyklippt och underbar, älskad unge. Meningen med allt.

Jag har knappt träffat mitt barn på sistone. Jobb och handboll tar upp all tid. Det är jobbigt. Men i helgen är vi spellediga, så då kan vi pussas hur mycket jag (han) vill. Det ska bli härligt.

Tänk att han blir hela två år nästa helg. Två år. Helt galet.

hard work work

Hur jag kände över att knalla upp kl 05.00 i morse för att jobba sammanfattas ganska bra i bilden ovan.

Men vad kul det var och vad fort det gick! Nu hämta Aston på dagis-dags!

aldrig nöja sig

Bild från i morse när jag lämnade Aston på dagis. Härliga, vackra höst.

Lika osugen som jag var på handboll i går (och i morse) lika översugen är jag nu. Känner en revanschlust nu, att jag vill träna ännu hårdare och bli bättre, så att jag kan prestera även mot utgrupperade försvar. Det här med gamla hundar och att lära dem sitta, ja, jag lär ju aldrig bli snabb i fötterna, men jag kan alltid bli snabbare. Sen kommer jag väl inte spela handboll så där fasligt länge till, tyvärr, men så länge jag spelar vill jag utvecklas.

I kväll är det många i laget som inte är med. Vi har ingen match i helgen och då blir det ofta så, det är helt naturligt. Rehab och annat måste också hinnas med. Själv hoppas jag därför att det blir massa individuell teknik på träningen i kväll, men det återstår att se.

Efter träning blir det bara hem och byta om för att sedan åka och jobba natt. Känner mig väldigt tillfreds med det jobbet och den nattiden, 00-06. Det passar mig hur bra som helst. Ingen ångest, bara roligt!

Nu laddar jag det sista här hemma med mina killar, sen är det dags att tuta och köra. Tjo!

sunday, bloody sunday

Här har vi just ätit en redig söndagsmiddag. Detta är något av det absolut godaste jag vet. Skulle kunna leva på detta för resten av mitt liv.

Vi förlorade mot Hellton i går, med 26-27, trots ledning i paus med 14-12. Jag kom inte till alls mot deras extremt jobbiga utgrupperade försvar och tog förlusten väldigt hårt. Var sur hela kvällen och ville typ sluta med handboll. Jag bryr mig så mycket om handbollen att det emellanåt inte blir roligt alls. Det är jobbigt som fan, samtidigt som jag vet att det är min ovilja att uppleva förluster som driver mig framåt. Jag antar att det funkar så för de flesta tävlingsmänniskor..

Ute är vädret ungefär jämbördigt med hur jag mår inuti, så nu är livet verkligen på topp, haha!

Tur att de här två finns och förgyller mitt liv ändå.

gilla läget

I natt blev det alltså väldigt sparsamt med sömn, kanske tre-fyra timmar, om ens det, när Aston gjorde akrobater och körde hostmarathon i vår säng. Tänkte sova när han sov middag, men hade alldeles för mycket att göra, så där rök den chansen. Och precis när han vaknade ringde min chef och undrade om jag kunde jobba i natt. Självklart, sa jag. Jag behöver ju jobba.

Men sömnen då..

Tanken var möte och träning med laget 17.30-20.30, men jag får hoppa det. Jag hade förvisso hunnit med det innan jobb, men att ”dygna” känns inte aktuellt i nuläget. Speciellt då jag inte direkt kan sova i morgon heller eftersom Aston ju inte ska till dagis.

Som tur är får jag ju hoppa över en kollektiv träning i veckan, så det gör ju ingenting att jag byter dagens pass mot morgondagen. Så här kan det bli när man jobbar extra. Kort varsel är grejen.

Nu ska jag sova några timmar, hej hej!

long time no see osv

Hallå i stugorna!

Här har det varit mer än tyst på sistone, jag är medveten om det. Helgen i Göteborg var extremt krävande med anatomi från tidig morgon till sen eftermiddag fredag-söndag och ändå för sena kvällar utöver det. Det har i princip tagit mig ända tills i dag att återhämta mig från allt. Haha, så jävla klen.

Men vad roligt det var! Latin i mängder har sprutats in i mina öron och ögon och jag kan nu redan en hel del om skelett och muskler i de nedre extremiterna (benen). Det ska nog bli bra, det här.

I fredags efter utbildningen var vi ju på Alex Schulmans show, ”Älska mig!”. Hej hej, Alex, om du googlat dig själv och hamnat här. Lägger till Shulman, Sculman, Schulmann och Kjolman också, för säkerhets skull.

Helt klart en sevärd show. Skratt, pinsamheter och en skvätt tårar precis lagom till slutet. Jag älskar hans transparens och mod att öppna sig så fullkomligt, även fast han stundvis ”gömmer sig” bakom humorn. Men det är ju helt okej. Det är roligt. Vi vill ju skratta. Tack, för en fin kväll.

I natt har vi knappt sovit en blund här hemma, då lillkungen på bilden ovan har haft hostkonsert. Så i dag är han hemma från dagis. Istället har vi tillbringat förmiddagen på vårdcentralen och ätit frukost på Ted’s. En mysig tradition som upprepas ett par gånger i månaden.

Nu har han fått Mollipect, så förhoppningsvis ska denna envisa hosta försvinna snart.

Hoppas att ni läsare mår fint!

en ny resa

I bussen, ganska snart framme i mitt älskade Göteborg.

I morgon börjar allvaret, min första utbildning i livet som jag faktiskt valt helt själv och som jag sett oerhört mycket fram emot. Känner mig så lyckligt lottad och rätt ute att jag sånär börjar grina här och nu, på bussen.

Jag kommer säkert vara sämst tränad av alla deltagare, den enda med bristningar och hängröv, men för mig är inte det viktigaste som PT att jag är som bäst tränad utan att du som kund blir det. Jag är nervös av många anledningar, men jag är också väldigt taggad och känner mig stolt över det steg jag nu tar, även fast jag inte ens börjat än.

Personlig tränare, kostrådgivare och hjärt- och lungräddningsinstruktör. Det är vad jag kan titulera mig som när juni 2014 är över.

I morgon jävlar kör vi.

allt som betyder något

Kungen på Hemköp i dag.

De senaste dagarna har jag drabbats av ett hemskt dåligt samvete. Jag känner att jag är en dålig mamma av flera olika anledningar.

1. Aston går på dagis fastän jag är hemma hela dagarna. Ja, jag jobbar ju hemifrån, så jag får ju ha honom på dagis, men jag måste inte. Ändå har jag det. Som att jag typ inte vill träffa honom. Vilket jag självklart vill. Han har ju trivts på dagis sedan första sekund. Så därför har vi honom där. Han älskar ju det. Men sista veckan har han varit lite mer återhållsam när vi lämnat honom och då känns det värre.

2. Jag är borta mycket på kvällarna. Handbollen tar ju sin tid, så är det ju. Och handbollen gör mig hel. Lyckligare. Och då tänker jag att jag blir en bättre människa, en bättre mamma. Men Aston vet ju inte det. Han vet bara att jag lämnar honom varje kväll och det har börjat göra ont i hjärtat på mig. Han har aldrig varit särskilt mammig och det är/var jag glad för, för han är verkligen en självständig individ. Men på sistone är jag mer och mer central i hans liv och då känns det mer och mer som att jag sviker honom varje gång jag lämnar honom.

3. Denna jävla iPhone. Från och med i morgon är det jag som lägger ifrån mig denna djävul till apparat när Aston är i närheten. Så enkelt är det. Slutfjantat nu.

I kväll satt jag bredvid hans säng i en kvart och bara tittade på honom, pillade honom i håret och sa att jag älskar honom, om och om igen. Beundrade hur en mänsklig varelse kan vara så fulländad och skänka så oerhört mycket känslor. Hur han har gjort mitt liv komplett. Det finns ingenting som är viktigare än han. Ingenting.

en tisdag, 8/10-2013

Alltså, dagen i går.

Får ett samtal 9.40 av ett nummer jag inte känner igen. Överväger att screena det, då jag sällan svarar på nummer jag inte har, men svarar ändå.

”Hej, jag ringer från EPAB, vill du komma på intervju?”

Öh, ja!

Klockan 11 var jag i Vaggeryd på intervju på bemanningsföretaget EPAB. Klockan 11.30 har jag provat ut kläder och skrivit på ett anställningsavtal.

Jag är med jobb!

Klockan 12 är jag på Kinawooken och firar mitt nya jobb med en lunchbuffé. Klockan 12.20 ringer chefen och säger ”Du får jobba i dag, 14-24. Vi möts 13.20 vid Statoil så visar jag dig vägen.”.

Ehhhhh, hem och byt om!

Fixa så att Aston får stanna längre på dagis, hopp in i bilen och iväg mot Hillerstorp där jag ska få jobba på en industri.

Tio timmars fysiskt arbete och sen en 22 minuters bilfärd hem genom kolsvarta skogar innan jag landar hemma och bara ”VAD hände där?”.

Karma hände. Säger vi. Haha. Fan, vad gött. Jag har jobb!

kreativt värre

Kreativt!

I kväll var vi på föräldramöte! Alltså, smaka på det ordet. Förälder. Jag. Mm, okej. Men där var jag! Och Vikto! Vi fick lära oss om de material barnen jobbar med på dagis. Gammalt ”spill” och skräp som blir nytt igen. Hur bra som helst! Kreativt och miljövänligt.

Vi fick hjälpa till att ”skapa” lite nya leksaker och jag hann klä en papprulle i sidor från en bok om en elefant. Den hette ”Myror i snabeln” eller nåt, haha!

Jag fick dock lov att lämna lite tidigare för att åka till träningen. Fys med Thomas först. Ruggigt jobbigt;

Uppvärmning
20 armhävningar
30 situps
40 burpees
50 jumping Jacks
60 air squats
70 utfallssteg
(Jag fick dock byta ut burpees och utfallssteg mot övningar som var bättre lämpade för mitt lår.)
Armhävningar i olika former + masken.

Väldigt jobbigt, men väldigt kul och givande!

Sen var det ju handbollsträning med. Jag var med och passade och körde ett par övningar till, men klev av när det blev för mycket spring och körde istället fys vid sidan om. Jag hade tagit med mig min kettlebell som hjälp.

Nu är jag fullkomligt slut och borde egentligen redan sova. Klockan är efter tolv, men det är alltid svårt att varva ner när vi tränat så här sent. Förhoppningsvis somnar jag innan 01 i alla fall…

måndag och mulet, men glad ändå

Hösten är här och folk blir helt deppiga. Kallt, blött och mörkt. Ja, precis som alla år innan i våra liv. Jag kan verkligen inte säga att jag bryr mig nämnvärt. Visst, jag blir glad av vackert väder, men jag blir inte deppig av ”dåligt” väder. I dag är det blött, mulet och dimmigt, men löven på träden är så vackert röda och orangea och luften är aldrig så lätt att andas som nu.

Vi kan inte ändra på vädret hur mycket vi än vill, så för vårt eget välmående är det väl lika bra att se det från den ljusa sidan?

fight

Foto; Viktor Ljungström.

Hallå i stugorna! Det flög visst iväg några dagar där.

I går spelade vi match mot Skara, i Skara. Ett Skara som är topptippade efter sina fina värvningar inför säsongen, men som vi nästan lyckades snuva på både en och två poäng. Till slut drog de dock det längsta strået och vann med 20-19 inför 602 åskådare.

För mig gick det ganska bra och det är ju en liten tröst, men jag hatar verkligen att förlora. En riktigt jäkla rolig match var det i alla fall. Hetsig, nästan bråkig, hög ljudnivå och hårda smällar. Den här matchen kommer jag minnas länge.

Nästa helg möter vi serieledarna och nykomlingarna Kristianstad på bortaplan, men den matchen missar jag tyvärr. Det suger att missa en match, men hela helgen går åt till min första helg på PT-utbildningen på Axelsons Institut. Nio helger på åtta månader ska skrapas ihop, så jag kommer troligtvis missa hela fyra matcher. Men sånt är livet. Utbildningen ska också bli grymt kul.

Tjejerna får krossa Kristianstad utan mig.

vi skriver handbollshistoria

Som ni ”kanske” känner till redan så älskar jag ju handboll. Ni kanske även har märkt att jag gillar att skriva och tycka till om handboll. Så när jag fick frågan om att delta i ett pilotavsnitt till Sveriges första och enda handbollsmagasin var svaret ganska enkelt – självklart.

Så i går satte jag mig i bilen och körde till Växjö där jag fick träffa ett gäng riktigt härliga människor och vi gjorde ett, tror jag, klart godkänt första avsnitt där vi pratade om handboll i kubik – damernas och herrarnas elitserie samt herrarnas allsvenska.

Programmet är ett samarbete mellan Öppna Kanalen Växjö och oss på Kantspel och det första avsnittet kan ni se på just Kantspel redan i kväll kl 18.00. Ni kan förstås även titta på det i efterhand. Det får jag göra eftersom jag har träning kl 18.

Om och när ni tittat får ni mer än gärna komma med feedback – bra som dålig – så att vi vet om det är någon mening med ett andra avsnitt och vad vi i så fall kan utveckla för att bli ännu bättre.

I studion; jag, Glenn Göransson, Peter Hedin och Joakim Wensby.

utforskaren

I dag var Aston på bushumör. Jag stod inne i vår tvättstuga och packade min väska inför träningen och Aston var med mig och lekte, som vanligt. Knapparna på tvättmaskin och torktumlare är ju så roliga. Plötsligt hade han dock klättrat in och satt sig inne i torktumlaren istället.

Mycket gulligt. Älskade unge.

Efter en stund klättrade han ur och sprang iväg bara för att komma tillbaka efter en minut. Naturligtvis med en bil i handen.

Där satt han ett bra tag och lekte. Och jag blev alldeles lycklig i hjärtat. Söta, söta barn.