en andra dag och kväll

  
Andra dagen på Seven Seas Side inleddes förstås med frukost och sen var det äntligen dags för Bamseklubben!

  
Under tiden passade vi tjejer på att ta en hammam, massage och ansiktsmask.

  
Dalle tyckte att 37 grader i skuggan var rätt o-nice, så hon och jag vilade en stund i AC:n på hotellrummet på eftermiddagen.

  
Sen körde vi strandhäng ända till kl 18.

  
  
  
Det var nice-igare.

  
Mamma motionerade lite, haha.

  
Här skulle vi stanna varje gång. Varje gång.

  
Utsikten från vår balkong dög. Den dög väldigt.

Spegel-selfie. 

  
Inga kommentarer nödvändiga?

  
Skalman m.fl. underhöll oss på kvällen. Tyvärr hade vi missat att man var tvungen att vara med och öva tidigare på dagen för att få dansa med Bamse och hans vänner på kvällen. Aston blev lite ledsen över det.

  
Aston flippade som vanligt över något spel på iPaden, men han och Dalle matchade i alla fall väldigt fint i Surfing dogs från Molo!

  
Min älskade mamma och min älskade dotter. ❤

vi var i turkiet

  
Vi har varit iväg en sväng! I Turkiet. Side närmare bestämt. Eller en bit utanför, till och med. På Seven Seas Side. Ett all inclusive-hotell som visade sig vara kanonbra!

Jag ska lägga upp massvis med bilder från resan, för det tycker jag att såväl hotellet och resesällskapet förtjänar. Allt kommer inte få plats i samma inlägg, utan jag delar upp det lite. Första dagen och kvällen kommer nedan:

  
Vårt flyg från Göteborg blev försenat, så vi var framme på hotellet först vid 5-tiden på morgonen på måndagen. Så det blev bara 1-2 timmars sömn innan vi gav oss ner till poolen.

  
Min Matilda aka Jerrie var med på resan och var guld värd. Aston älskar henne.

  

Det var väldigt varmt för Dalle, speciellt de första dagarna, men hon härdade ut bra! Och så länge hon fick bada och komma in i aircondition emellanåt så gick det bra.

  
Lillebror, Vikto, Aston, Jerrie och så mamma i bakgrunden.

  
Underbart. Två stora poolområden med gott om solstolar. Vi behövde aldrig trängas.

  
Balkonghäng efter en varm och lång dag.

  
Jag, Jakob och mamma.

  
❤

  
Goa.

Men nu måste jag laga mat till Astebaste här hemma. På återhörande!

måndagsbarn

  
Under hela våren har Vikto varit föräldraledig varje måndag och fredag och eftersom Aston går på förskolan 9-14, tisdag-torsdag, så har jag inte behövt vara hemma själv hela dagar med båda barnen särskilt mycket. Men nu efter sommaren är han bara föräldraledig på fredagar, så varje måndag blir en reality check för mig nu. För jag inser ju hur bra jag haft det i ett halvårs tid. Och Vikto med, förstås.

I dag var andra måndagen efter semestern och det har varit en mysig dag. Förmiddagen var lugn och fin, sen åkte vi och överraskade Vikto på jobbet och tog med honom på utelunch (så då var jag ju iofs inte själv med barnen). Sen åkte vi till lekplatsen vid Movalla och Aston lekte loss som tusan i prick en timme innan vi åkte hem och njöt av finvädret på vår baksida istället. Och plötsligt var Vikto hemma och jag hade överlevt denna måndagen också, haha.

  
Om ett par timmar åker jag och Aston in till Jönköping för handbollsträning. Ekorrhjulet är igång.

svennebanan-planeten varvad

Just nu känns Svensson-nivån skyhög, faktiskt.

  
Här satt vi nyss, i godan ro. Jag vek tvätt (ett par kalsonger vek jag, sen kollade jag instagram i en kvart) och Vikto kollade bilar på blocket.

  

Så vaknade Dahlia i sin vagn, jätteledsen. Hungrig. Och nu soväter hon.

  
Så vi Svensson:ar på. Gött liv, faktiskt. Och i morgon blir det tjejhelg i Malmö, med två av mina tre blivande tärnor. Woop woop!

nu är hon halv ett

  
Det blev en bra halvårsdag för Dahlia! Lugnt och skönt, eller vad fan skriver jag… Jag försökte ha det lugnt och skönt när Aston var på förskolan, det var mitt mål, men Dahlia vill fan aldrig ta det lugnt. Hon ska jävlarimig hoppa och stå och krypa och sitta och allt möjligt – gärna samtidigt(!) – fastän hon inte behärskar det riktigt än. Så hon blir skitfrustrerad. Och gnällig. Och så går det ut över mig, men det är ju luuuugnt, för jag är ju en sån där toppenmorsa som aldrig någonsin blir irriterad på sina barn när hon egentligen bara vill chilla och typ spela Candy Crush.

  

Så. Lugnt och skönt – kanske inte. Men en bra dag likförbannat! För efter förskolan kom Frida och barnen hit och jag bjöd på mitt livs första hemlagade gryta (stolt!!!) och kidsen lekte för en gångs skull hur bra som helst (utan att bråka), så vi var mycket nöjda med dagens umgänge.

  
Dalle har även passat på att göra morotspuré-inpackning i ansiktet. Bra metod, har jag hört.

Sovdags! Hej.

sex månader med dig

Ett halvår gammal, blir du i dag. Tack, mitt älskade barn. Tack, för varje dag.

Har alltid trott att det var Aston som skulle ge mig gråa hår, men jag tror det blir du. ❤

det är visst nån som är tillbaka

Hej! Hej.

Mer än två månader har passerat. Ska jag vara ärlig trodde jag inte att det gått så lång tid. Så här länge har jag aldrig tidigare bloggpausat.

Först försvann jag lite för att mitt bloggutrymme tog slut. Hade ingen lust att betala 99$ för att uppgradera till Premium, så jag lät det vara och så tänkte jag att jag skulle starta en ny blogg, med ett nytt namn. Och i dag skulle jag göra det. Jag satt där med mitt nya bloggnamn – En blomma, en bil – ett klick ifrån att börja om från början. Men nej. Som en öppen blogg har varit med mig sedan 2008 nu och så ska det förbli. Så jag uppgraderade och nu har jag massvis med plats igen. Fint så!

Då ska jag ”bara” ta mig tid att blogga också. Och det kan ju vara nog så svårt. Instagram har tagit över lite (airamsorb heter jag där). Det är så smidigt, går så fort. Men som jag tidigare uttryckt tycker jag om, nej, jag älskar att skriva och jag vill ha möjligheten att göra det, även om det inte blir så ofta.

I morgon blir Dahlia ett halvår gammal. Sex månader har gått, bara så där! Det är ingenting annat än rent vansinne, hur fort denna tid har passerat och Dahlia är nu en drygt 7,5 kilo tung och nästan 79 cm lång skrutta som både sitter och ålar sig lite lätt framåt, samt med en envishet som bara jag förtjänar. På sätt och vis känns det tråkigt att ha missat att skriva om hennes första halvår på samma sätt som jag gjorde med Aston, men å andra sidan har hon nog blivit mer fotad än han blev, så det jämnar väl ut sig. Eller nåt.

Jag ska ge mig på att skriva om förlossningen också. En berättelse om det vackra och det jobbiga. Det mycket smärtsamma och jobbiga. Före, under och efter. Jag tror att jag är redo för det nu, men det kommer nog bli jobbigt ändå. Tänk att hon lika gärna inte hade kunnat finnas kvar här hos oss? Ogreppbart.

Så. Vi hörs! Vi ses. Jag lovar.