det måste vara så här ibland

Mitt liv är lite märkligt nu.

Dels mår jag skit. Min kropp mår skit. Jag har inte känt igen den alls de sista månaderna och är under utredning för det ena och det andra och det håller på att krossa mig inifrån. Det är fysiskt, såväl som psykiskt. Kanske har det ena kommit av det andra, men jag har ingen aning om vilket som kom först.

Dels vill jag skrika ut till hela världen hur förbannat lycklig jag är. Hur tacksam jag är för allt det fina i mitt liv. Hur mycket mina nära och kära betyder för mig och hur glad jag är att jag inte bara har tak över huvudet, utan dessutom så mycket kärlek under det taket.

Jag mår inte bra. Men jag är lycklig.

Det är inte så konstigt, egentligen. Vid första anblicken förstår man ju ingenting, men sen kommer insikten. Det är yttre faktorer som gör att jag mår dåligt. Det är Försäkringskassan och det är mycket jobb och det är stressen över att inte bara kunna vara mammaledig med mitt barn, utan att behöva tänka på en miljard andra saker. Men när jag tar bort allt detta och bara har grunden kvar. Då ser jag ju att det som är viktigt – det har jag. Där står min blivande man. Där finns våra två magiska barn. Där står vänner som är vänner med just mig för att de gillar just mig. Där har vi ett tryggt och fint, ostädat hus med en gräsmatta där Aston kan springa sig trött och med växter som växer och blåser i vinden och allt det här utgör en grund i mitt liv som gör mig lycklig. Oavsett yttre omständigheter.

Att vara lycklig handlar inte om att må bra jämt. Ingen mår bra jämt. Det är inte så livet är uppbyggt. Just nu är jag ganska långt nere. Men snart är jag säkert uppe igen. Och då ska jag njuta av den utsikt jag vet att jag har.

❤

sekunder känns som minuter

Ooooooj, vad seg jag är. Trött. Har ont i kroppen. Trött. Trött fysiskt. Trött psykiskt. Låg i sängen fram till 13 och har sedan legat i soffan och tittat på Suits fram till nu. Bra serie! Den får hjälpa mig att fördriva tiden fram till förlossning, som gärna får komma NUUUUUU.

Så satans trött på detta tillstånd. Så satans trött.

årsresumé 2014 – mars

Jag fortsätter titta i backspegeln, på året som gick, och är nu framme i mars. Februari hittar ni här.

Mars började med en tripp till Karlstad för match mot Hellton. Ännu en strykmatch, i dubbel bemärkelse.

Jag körde järnet med mina PT-kunder! Tidiga morgnar, tuffa pass. Men roliga!

Jag fortsatte äta bra och träna mycket och såg grymt bra resultat.

Jag agerade lite handbolls-ambassadör och lärde ut handboll på skolor i Jönköpings-traken.

Ljusår från dagens form, haha!

Aston fick sin första cykel. ❤

Vi åkte till Göteborg och umgicks med mamma och åt skaldjur och gick ut på party party medan mamma passade Aston. Och så sabbade jag min iPhone totalt, så jag fick köpa ny.

Jag började nytt jobb och hade satans jäkla mycket att göra.

Vi umgicks mer och mer med Ireklints.

Våren började komma… ❤

Vi umgicks med sväronen och Aston höll iPad-kurs.

Jag var speaker på finalspelet i JSM i handboll.

Det började närma sig slutet på min handbollskarriär på riktigt och jag grät floder.

Vi spelade säsongens näst sista match och VANN mot Skara efter en enormt bra insats.

Jag var sjuk en del och lekte mycket med Aston i hemmets ”lugna” vrå.

Vi hade ännu en PT-helg, denna gång med utbildning i Hälsoprofilbedömning.

PT-helgen sammanföll med storebrors födelsedag, så den firade vi på bästa sätt!

Jag fick mitt livs första p-bot. GLÖMDE skicka sms pga stressad som ett as.

Och sen var det över. Handbollsspelandet. Säsongens sista match spelades mot Kroppskultur och efteråt kändes en enorm tomhet.

Våren var här på allvar och jag och Aston och grannbarnen gick på upptäcktsfärd i lilla skogen vid oss.

Jag fortsatte med mina 100 nyttiga dagar!

Jag var ledsen över handbollens slut, men taggad inför fortsättningen på livet och nya utmaningar. (Som dock fick läggas på is pga graviditet.)

Aston hade en släng magsjuka och även en släng roliga miner. ❤

Våren var här på riktigt-riktigt och jag kunde plugga i solen på framsidan.

Vi monterade ihop vår studsmatta = livet!

Sen avslutade jag mars på värsta möjliga vis – med magsjuka, som resulterade i att jag såg ut som ett skelett.

Med sikte mot ett bättre april!

årsresumé 2014 – februari

Vi tar och fortsätter se tillbaka på 2014. Januari hittar ni här.

Februari 2014 startade alltså på ett nattåg på väg upp till norra Sverige, närmare bestämt Boden. Där skulle vi i Hallby Dam spela handbollsmatch mot just Boden och tillbringade därför 17 timmar på tåg – enkel resa. En helg som verkligen svetsar samman ett lag, oavsett resultat i matchen. Tyvärr förlorade vi den matchen efter en rätt jobbig match som går att läsa om här. Oj, vad besviken jag var då.

Jag fick äntligen igång min webshop igen efter mycket jobb och den finns ju kvar på samma ställe – byairam.se.

Jag körde på med mina PT-kunder och gymmade massor själv. Jag passade på att peppa mig själv ännu mer genom att köpa nya, snygga träningskläder.

Jag gjorde fortsatt fina resultat under mina 100 nyttiga dagar.

En hel handbollsträning körde vi dans och jag var så här himlans duktig då.

Vi åkte på middag hos Ireklintarna och jag såg ut så här och nu blev jag avundsjuk på mig själv…

De stora killarna hade avsevärda problem med att öppna en vinflaska.

Medan de små killarna inte hade några som helst problem med att vara jättesöta när de sov.

Jag plockade fram mina svartaste ögon…

…och vi fick äntligen ta två poäng igen!

Jag tränade och tränade och åt hur bra som helst och det gav superresultat!

Aston var så här himlarns gullig när jag hämtade honom på förskolan en dag. ❤

Vi fick besök av lillebror med dåvarande flickvän och spelade världens roligaste spel en hel helg.

Aston spände musklerna ca hela tiden.

Vi spelade match i och mot Helsingborg och fick än en gång med oss en snöplig förlust hem. Men jag hade i alla fall bra support från läktarhåll!

Jag körde ett träningspass med Vikto hemma hos oss, vilket resulterade i att han låste in sig i badrummet och låg där på golvet i 40 minuter utan att kunna röra sig.

Inte bara jag och Vikto tränade mycket i början av året – även Aston. Fotboll och hockey och allt möjligt blev det hemma i vardagsrummet/hallen.

Vila är också viktigt, så Aston sov mycket…

…på lite blandade sätt.

Sen var det dags för PT-helg i Stockholm och då var det stundtals lite svårt att fokusera på det som sades på föreläsningarna. Det var en mycket fin helg, på alla sätt.

Sen kom jag hem till den här fina och det var ju ännu bättre än alla helger i Stockholm någonsin, förstås.

Jag trääääänade och tog en jävla massa selfies pga imponerad av mig själv, haha!

Sen tog jag i alla fall hand lite, lite om hemmet.

Jag skrev det här inlägget om vårt älskade, underbara barn.

Och sen avslutade jag månaden med, ja, vad annars – träning.

Sammanfattningsvis – februari var fan ingenting annat än handboll, bra kost, gymmet, PT-kunder/utbildning och familj. Och i ärlighetens namn är det väl inte mycket mer än så man behöver?

 

 

 

 

 

årsresumé 2014 – januari

Jag tänkte göra som jag gjort några gånger tidigare i mitt bloggliv – sammanfatta det gångna året med ett inlägg för varje månad!

För att vi inte ska bli alldeles snurriga i kolan så börjar jag med januari och sen fortsätter jag med februari och sen, ja, ni vet hur det ser ut…

Året började här hemma. Vi stod för tak över huvudet till förra årets nyårsfest och då hade vi så här trevligt.

Så här (plus Ubbe, som tog bilden) såg sällskapet ut då och det var nästan samma sällskap på årets firande, fast Karin och Daniel hade ”bytts ut” mot Ylva och Martin och hela tre stycken bebisar hade kommit till världen!

Jag började köra 100 nyttiga dagar igen och hade det här utgångsläget.

Med blicken i backspegeln var det ju inte så värst illa direkt…

Det var ingen snö och det var ganska varmt och Aston var illsöt.

Jag var typ äckligt snygg i håret, hallå?

Jag var mitt uppe i handbollssäsongen och såg ut så här most of the time.

Jag skrev träningshistoria när jag gick upp 06.20 helt frivilligt för att åka och gymma.

Då upptäckte jag att tidiga morgnar visst kan ha sina fördelar…

Sen kom det lite snö ändå och då var jag alldeles säkert väldigt lycklig.

Jag jobbade lite nätter på Troax och trivdes bra med det.

Aston gick på bio för allra första gången i sitt liv.

Jag skrev det här inlägget om att uppfostra en pojke.

Jag var på gymmet och tränade vid varje tillfälle jag fick.

Och jag började köra PT-kunder på prov, för att öva mig till min PT-examen som skulle tas i juni.

Jag hade dåligt samvete över att behöva vara borta så mycket från Aston pga handboll och PT-utbildning.

Vi förlorade två matcher på tre dagar med ett. Jävla. Mål.

Jag hade kindben på en toalett på Hard Rock under en kväll med min härliga PT-klass.

Jag ”roade” mig mycket med sånt här…

Jag gjorde en riktigt bra första månad med 100 nyttiga dagar och fick se fina resultat.

Vi var och badade hela familjen i Vaggeryds simhall.

Och sist, men inte minst, så påbörjade Hallby Dam en hel helgs resande för 60 minuters handboll mot Boden, i Boden.

Det var mitt januari 2014. När februari kommer är det ingen som vet, jag är ju lite oberäknelig…

med en månad kvar

I dag har jag och Aston varit hos goda vännerna Ireklints. Aston och August har lekt (och bråkat) och Frida har fotat mig och magen (och lite Aston).

Vi tog ett gäng bilder inne innan vi gick ut och fotade i snön – i samma outfit som ovan! Även några bilder utan koftan, dvs i bh, trosor och raggsockar, haha! Kallt var det, men vackert blev det.

Jag har fått se lite smakprover och blev alldeles tagen när jag såg dem. Frida är så duktig på att fota. Trodde aldrig att jag, som känner mig så oerhört sliten och ful nu, kunde se så fin ut.

Bilderna här i inlägget har jag dock tagit själv, med telefonen. De riktiga bilderna får vi vänta på.

det som betyder något

Julafton är över och ur Astons perspektiv kunde den nog inte blivit mer perfekt. Han stod i centrum från start till mål och fick verkligen ut maximalt av sin dag, som startade kl 09 och slutade kl 23. Inget sovande under dagen, utan fullt fräs med morgonjulklappar, julmat, hela Kalles Jul, määääängder av julklappar och timmar av lek och bus.

Och det är ju egentligen allt som är viktigt. Så då är det rätt oväsentligt att jag själv hade foglossningen från Mordor efter att ha suttit på golvet och öppnat klappar med min favorit på jorden i 1,5 timme och sen knappt kunde andas utan smärta och låg i en soffa i två timmar innan vi gick hem.

Inte alls kul att jag inte kunde leka med mitt barn på julafton, men eftersom det fanns många andra som gjorde det så saknade han nog inte mig så mycket.

TACK till alla som gjorde vår julafton till en fin julafton.

Höjdpunkten.

tresiffrigt, sex månader och lekkompis

Med ganska precis en månad kvar spräckte jag 100 kg-gränsen. Skoj.

I dag är en riktigt jobbig dag. Ont i fogar redan när jag vaknade. OBESKRIVLIGT trött, men får inte vila för Aston. På riktigt, alltså. Jag får inte. Så himla snällt, verkligen. Sanslöst labil är jag, vill bara gråta hela tiden, men gör det inte för jag orkar faktiskt inte. Ingenting är bekvämt, trosorna skaver, byxorna skaver, till och med strumporna skaver. Vill helst gå naken, men vi har lite för mycket fönster på vårt hus, så det känns lite osjyst mot grannarna.

Nej, i dag är ingen bra dag. I morgon blir nog bättre.

Det finns dock en stor ljuspunkt med denna dag (eller två, faktiskt). I dag är det precis ett halvår sedan Vikto gick ner på knä och friade till mig på en terrass vid havet, på Mallis. Jag sa, som bekant, ja och sedan dess har ringen suttit på mitt finger och påminner mig varje dag om hur lyckligt lottad jag är.

Den andra ljuspunkten är att Aston fått leka av sig rejält med Karolins Fabian i dag. De hade otroligt roligt tillsammans och det var så mysigt att se.

Hoppas på fler gånger!

nu kan det väl ändå få räcka?

I går var det dop för min fina brorsdotter, Hilda. Jag sjöng Mikael Wiehes ‘Den jag kunde va’ till henne och det var ett avslappnat och barnvänligt dop.

Efteråt en mysig mottagning med mycket släkt och vänner. God mat och maaaaassa tårta.

Men jag mådde inte bra. Var slö och mådde lite illa till och från. Tänkte att det berodde på att Minion i magen låg lite dumt och tryckte på fel ställen. Så vi åkte hem till Gbg-lägenheten och jag fick vila ett par timmar, men det blev bara värre…

Vi skulle egentligen ha gått ut och ätit en tidig fars dag-middag med min pappa, men han fick komma till oss istället. Under hela tiden fick jag ligga i sängen, nästan orörlig, för att jag mådde så illa. Det slog mig att jag knappt känt av några rörelser från Minion under dagen.

Jag spydde. En gång och två gånger. ”Jag vill bara försvinna” uttryckte jag om och om igen. Fick feber. Ont i ryggen, lederna. Huvudvärk.

Vi ringde 1177 och förlossningen på Sahlgrenska, rädd för typ havandeskapsförgiftning. ”Hoppades” på vanlig magsjuka, men vågade inte vifta bort värre tankar…

Sammandragningar hade jag. Tighta, hårda. Fyra stycken på 35 minuter. Ont upp mot revbenen.

Har knappt sovit i natt, men under förmiddagen fick jag i mig lite nyponsoppa och blåbärssoppa, vilket gjorde susen. Jag kunde sova lite. Lyckligtvis mådde jag ännu lite bättre när jag vaknade, avseende illamåendet – febern ökade, så jag kände att jag skulle klara att åka bil. Körde själv den första biten, till Borås, för att kunna sträcka ut kroppen lite, men sen orkade jag inte mer.

Ringde förlossningen på Ryhov i Jönköping och blev tillsagd att åka dit, till isoleringsdelen av förlossningen (pga att jag hade spytt), och där fick jag stanna i drygt tre timmar för olika undersökningar – CTG, olika ultraljud och blodprover. Inte allt såg helt bra ut, så jag ska göra nya blodprover i morgon och tillväxtultraljud om två veckor.

Nu mår jag i alla fall något bättre. Febern har gått ner, jag har ätit hela fyra stycken rostmackor och ligger nu nerbäddad i gästrummet och tar det lugnt. Fars dag- och födelsedagsmiddagen med Viktos fina pappa (+ resten av familjen) fick vi tyvärr hoppa, vilket känns skit, men jag vet att de förstår.

Har jag sagt att denna graviditeten är pissjobbig? Det är den. Låt mig bara få vara nu?

do what you love

Jägarvila kördes med två kunder i dag – i tabata-form. Tungt, tungt, tungt.

I dag har jag haft hela tre stycken PT-pass och innan dess även ett besök på MVC och tro det eller ej, men jag är inte döende! Ligger inte ens på golvet i en hög och gråter. Vill typ gråta av glädje över det, men skulle ju vara skönt att slippa gråta once in a while, så jag håller mig.

Men ja, MVC-besöket gick bra! Jag fick gnälla av mig lite om allt jobbigt och barnmorskan tyckte att man visst får tycka att det är piss att vara gravid, hon var inte dömande alls = skönt. Alla värden såg bra ut och jag har visst en ”fin mage” och det är väl trevligt, det. Men viktigast att hjärtljuden lät fint och att magen växer som den ska. Dessutom ligger mitt socker bra nu, till skillnad från ett besök under Aston-graviditeten, när jag hade druckit ett fett stort glas med apelsinjuice precis innan besöket och glukosvärdet sköt i höjden och sen blev det en inte så trevlig glukosbelastning på det. Det misstaget gör jag inte om fler gånger, I tell you. Så nej, nu såg allt bra ut och då är jag nöjd.

Efter en go ensamlunch var det dags för ett första PT-pass med en av samhällets profiler och det var så himla roligt att få se hans glöd och kämparanda. 15 timmar ska vi ta oss igenom tillsammans och det kommer bli en jäkla fröjd, det är jag helt säker på. Jag vet att jag sa att jag inte skulle ta några nya kunder, men den här kunde jag inte säga nej till. Jag vill verkligen, verkligen göra allt jag kan för att hjälpa honom, om det så ska bli att han får hjälpa mig i slutändan, haha.

Efteråt bar det av in mot Jönköping för lite shopping och sen snabbt vidare till Huskvarna och Olympia Court för två PT-pass. Det första med mitt underbara gifta par som jag nu körde näst sista passet av fem med. De är verkligen så roliga att träna. Hur trötta de än är har de alltid nära till ett leende och gapskratt – fantastiskt att se! Sista passet för dagen kördes med en kund som i dag gjorde timme nr sju av tolv och vi har kommit långt vad gäller styrkan. Härligt att se som PT och säkerligen peppande för henne, som känner av hösten lite extra. Då är det riktigt skönt att se framsteg på gymmet.

En vän skrev på facebook i kväll att ”Hitta ett arbete du älskar, så behöver du inte arbeta en dag till i ditt liv.” och lite så känns det. Is this real life? Är detta mitt jobb? Jag får alltså betalt för att göra något så här kul. Fan-freakin-tastic, ärligt talat. Och jag har skapat denna möjligheten helt själv. Tack till mig själv, för att jag aldrig nöjer mig.

Nu ska jag göra lite kvällsjobb här hemma och sen somna gött så in i helvete bredvid mannen i mitt liv. Peace out!

eyes on the price

Längtar efter Minion i magen…

Nu är det inte så lätt att vara jag, faktiskt.

Sista veckan har jag haft det tungt. 1,5 vecka hemma med Aston slet visst hårt på mig, både psykiskt och fysiskt. Det är lite svårt ibland, att hålla isär vad som är psykiskt och vad som är fysiskt. Det ena påverkar gärna det andra och vice versa. Till slut vet man knappt hur det började.

Jag har haft ett ordentligt tryck över bröstet stundtals. Behövt stänga in mig på toaletten eller i sovrummet för att bara få koncentrera mig på att andas. Komma bort från ljud och rörelse. I går eskalerade det och jag fick ont i magen så att jag knappt kunde sitta, mjölksyra i benen så att jag tappade balansen och inte orkade stå och så väldigt svårt att få i mig syre när jag låg. Kul läge, liksom. Så jag låg och djupandades i säkert en timme, vilket i sin tur resulterade i huvudvärk. Oro. Samtal till 1177 och förlossningen i Värnamo. Gråt. Trötthet. Mer oro.

Jag vet ju inte om detta beror på att bebisen ligger högt och knasigt och trycker på tex lungorna eller och det är helt normalt eller om det är 100% ångestrelaterat. Jag har haft problem med ångest förr. När jag bodde i Västerås fick jag vid två tillfällen söka akut vård, ena gången hämtad av ambulans, pga smärtor i bröstet och andningsproblem. Man misstänkte först en propp, men kom fram till att det var ångestframkallat. Jag kan förstå att jag hade ångest då, men inte nu? Jag har letat djupt inom mig för att hitta vad det kan bero på i så fall, men jag finner ingenting. Visst, vi har haft kalas för Aston och mycket folk omkring oss, men jag har ingen gång känt att det är jobbigt eller att jag vill något annorlunda. Jag har inte lagat massa mat eller ens gjort Astons tårta, utan lejt bort ca allt för att inte ta på mig för mycket. Så har jag ångest så är det högst undermedveten.

Jag har även lugnat ner mitt tempo. Har väl 2-3 PT-kunder i veckan nu och några online-kunder. Jobbar 5-10 timmar i veckan med by airaM. Inte mer än så. Tränat har jag inte gjort sedan Aston blev sjuk. Jag har tagit det lugnt med promenaderna, för de få gånger jag har gått har jag fått jätteont i fogarna efteråt. Men även när jag inte gör något får jag ont. I helgen fick jag ont av att bara sitta och stå. Inget mer ansträngande än så. Ska jag behöva ligga ner resten av graviditeten? Det är tre månader kvar, det går ju inte…

Nej, det är riktigt pisstungt nu och det tänker jag vara fullständigt ärlig med. En vän blev glad (med lite reservation för dåligt samvete) när jag uttryckte att jag inte tycker om att vara gravid, för så känner hon med och så får man ju bara inte tycka. Enligt samhället. Men enligt mig får man det. Jag tycker att sparkarna är mysiga, men det är väl ungefär det enda. Resten är ett nödvändigt jävla ont för att i slutändan få det bästa priset man kan få – ett barn. Och jag har inte en enda gång sagt att det inte är värt det. Det vet jag att det är. Men för mig är det piss att vara gravid och så enkelt är det. Om det kan göra någon annan glad på det sätt att hon känner sig mindre ensam i sina förbjudna känslor, så gläder det mig. För det är så klart inte kul att känna så. Men allt är lättare när man är fler, det är sen gammalt.

Längtar till 2015…

online-pt

Förra veckan blev jag ju sjukskriven på 25% pga problem med fogar och sammandragningar och jag bestämde mig då för att inte ta emot fler live-kunder som PT innan due date. Däremot går det ju ganska utmärkt för mig att köra online-PT! Så är du intresserad av mina tjänster råder jag dig att kolla in på hemsidan – http://www.ptairam.se – så kanske det finns något som passar. Konsultation är gratis – maila mig bara på kontakt@ptairam.se, så tar vi det därifrån.

Antingen kanske du inte har koll alls på träning och kost och vill ha hjälp med allt, eller så kanske du har rätt bra koll ändå, men behöver någon som pushar dig och någon du kan rapportera till. Sånt kan hjälpa mer än man tror. Så oavsett var du befinner dig i din träning och livssituation kan det vara värt att ta en titt!

Behöver jag ens nämna att jag längtar efter att göra den här transformationen igen?

despicable me

Titta, så fint vi har det i foajén på Olympia Court! Snyggaste loggan och så värsta myskuddarna. Där satt jag i dag mellan två av mina PT-pass och tog igen mig.

Jag hade fyra stycken pass i dag. Och det gör jag inte om på den här sidan graviditeten, det var definitivt sista gången. Jag har haft så ont i fogarna sedan jag kom hem att jag varken kunnat sitta, stå eller gå. Spikmattan räddade ungefär livet på mig när jag hade som ondast.

Nej, nu blir det max två pass på en dag framöver och inga nya kunder. Jag kommer köra färdigt med de jag har, sen får jag vänta till efter förlossningen innan jag påbörjar något nytt.

Kämpa, Maria…

hur det är just nu

Jag närmar mig något jag inte vill.

Den här graviditeten har varit olik min första på ungefär alla sätt som är möjliga. Första – inga problem what so ever, förutom oro. Halsbränna och foglossning sista månaden, men det kunde jag lätt stå ut med. Denna – illamående, foglossning från vecka 10, sammandragningar från vecka 14-15, illdåligt humör och lite därtill.

Det jag gjort bättre under denna graviditeten är att jag motionerat mer, vilket ju är bra både för mig och bebis i magen. Jag har inte toktränat, som vissa tror. Jag är utbildad inom träning och vet mycket väl vad som passar sig och inte när man är gravid och jag har hållit mig stenhårt till det. Gym 1-2 gånger i veckan och promenader på 1-2 km 2-3 gånger i veckan. Det är allt.

Så träningen är inte orsaken till mina problem. Problemen hade kommit ändå.

I går låg jag i en hög på golvet här hemma och grät. Jag insåg att det här inte kommer hålla ända in i mål. Jag har tänkt att viljan övervinner allt och att jag ska jobba så länge det bara går innan förlossning, men jag verkar snart vara där. Redan. Med 3,5 månad kvar. Vad fan…

I går var jag hemma på tredje vab-dagen med Aston och vi tog det lugnt hela dagen. Jag tvättade och dammsög lite. I övrigt rörde jag mig inte mycket. Ändå hade jag så ont i fogarna framåt eftermiddagen att jag knappt kunde sitta ner i bilen på väg in till Olympia Court för ett PT-pass. Och sen blev det ju inte direkt bättre efteråt. Jag provade lite vattenmassage som vi har på OC och det var grymt skönt, men efteråt hade jag såna sammandragningar att jag inte ens kunde stå upp. Så no more vattenmassage for me…

Om jag inte ens kan sitta, ligga, vad fan kan jag göra då?

Nej, i morgon är det jag som köper ett foglossningsbälte och på MVC-besöket på tisdag nästa vecka får jag se vad barnmorskan säger. Hade det bara handlat om mig hade jag kört på (ja, för sig själv kan man ju skita i…), men det finns en ofödd bebis med i bilden också. Är det någon gång jag ska lyssna på min kropp är det väl nu.

I dag tar jag det extremt lugnt här hemma. Orkar knappt röra mig och det är väl bra det, för jag vill inte röra mig. Det gör för ont.

Ömkliga, jävla jag.

To be continued…

i form att peppa andra

I dag har jag kört tre PT-pass med fyra personer på bästa Olympia Court. Sista passet var med ett gift par i min ålder och det var extra roligt! Att göra ett pass som ska passa en lätt och smal tjej, men samtidigt vara tufft för en hyfsat vältränad och stor kille var en riktig utmaning, men det verkar som att jag lyckades ganska bra, för de var båda helt slut efteråt! De var dock glada ändå och verkade redan peppade inför nästa veckas pass.

Åh, vad jag älskar mitt jobb!

Jag han även med 45 minuters egen träning. Benen och ryggen körde jag i går, så i dag fick det bli armar, axlar och bröst. Jag är så klart svagare nu än för några månader sedan, men det finns fortfarande övningar jag klarar av riktigt bra. Jag är nöjd!

Jag har inte mycket att klaga på.

mellan ett och noll

Alla som varit gravida någon gång vet att det kan bli så att man plötsligt inte alls känner igen sin kropp. Att den inte reagerar som den brukar på saker och ting, att energin är som bortblåst osv.

Där är jag nu.

Jag är så utmattad vissa gånger att jag bara vill lägga mig ner på golvet, för att jag helt enkelt inte orkar anstränga mig så mycket som det krävs för att stå upp. (När jag är hemma gör jag just det – lägger mig rätt ner på golvet. Det är svårare på jobbet…)

För någon som vanligtvis är väldigt aktiv är detta så klart ett jobbigt tillstånd, såväl psykiskt som fysiskt. Och jag VET ju, med den kunskap och erfarenhet jag har i ryggsäcken, att en bibehållen fysisk aktivitet gör det lättare – inte svårare – att orka mer i vardagen.

Så jag försöker. Jag försöker göra någonting.

I dag blev det en knappt 3 km lång promenad i åskan och sedan lite tabata hemma. Det är bättre än ingenting.

Hoppas att ni mår bra i åskan/värmen!

under en filt

Matchen i måndags. Mot Skara. Vi vann den. Vi kämpade för och med varandra, varenda en på planen bidrog till att vi besegrade Skara med 27-24. En liten anledning till att vi var extremt taggade kan ni läsa om här.

Jag kände en stor lycka under och efter matchen. En stolthet. Jag blev även lite arg och ledsen över att vi inte plockat fram dessa takter tidigare. Då hade inte Hallby dam behövt spela division 1 nästa år.

Men nu är det som det är. På söndag spelas sista matchen och jag vet fortfarande inte om jag kan vara med. Det vet jag först i morgon när jag kommer till skolan, ja, det är ju PT-utbildning i helgen. Hälsoprofilbedömning, som kräver 100% närvaro… Så vi får se om det blir en sista handbollsmatch eller om den tjocka tanten redan sjungit.

Den här veckan har inte blivit alls som jag tänkt. Jobb 7-16 mån-tors blev till 7-16 på måndagen, VAB/sjuk tisdag, drygt en timmes jobb och sjuk i går och hemma sjuk i dag. Bra andravecka på jobbet! Not. Inte mycket att göra åt dock. Så nu ligger jag under en filt i soffan och förbereder mig inför helgen.

Finns ju saker jag behöver göra hemma, men jag har bestämt mig för att vila helt och hållet i dag. Låta mig själv vara sjuk. När man, som jag, sköter sitt företag hemifrån är det väldigt lätt att jobba lite hela tiden och på så vis aldrig slappna av. Några jobbrelaterade grejer har det blivit i dag, men nu ska jag ligga här i soffan tills mina kärlekar kommer hem.

Mensvärken från Mordor gör ju inte denna dag bättre, kan ju tilläggas…

lön för mödan

Vissa av er har ju redan sett det på instagram, men här följer en uppdatering om mina resultat på 100 nyttiga dagar.

I dag är dag 35 av 100 och så här ser verkligheten ut nu;

Många tappade cm, vilket jag hade räknat med. Något jag inte hade räknat med är att stadigt tappa även kilon. Visst är det en del av målet, men samtidigt som jag skärpt till kosten har jag även hittat tillbaka till gymmet och kör där 2-4 gånger i veckan utöver handbollen. Så jag hade inte blivit förvånad om jag stått stilla viktmässigt. Nu har jag alltså tappat 2,7 kg på fem veckor och det är jag riktigt nöjd med.

Här syns resultaten tydligt. Magen är mer definierad, midjan smalare och låren är betydligt smalare upptill samtidigt som de behållit samma omkrets mitt på.

Från sidan syns det att magen är plattare samt att rumpan ”lyft sig” lite, dvs mer muskler och mindre daller. Hurra!

Bakifrån syns väl ingen jätteskillnad direkt. Midjan är ju smalare och lite ryggfett är borta i alla fall, det är positivt.

Jag fortsätter få frågor om vad 100 nyttiga dagar innebär och det är ju egentligen inga konstigheter alls. Jag äter helt vanlig mat – alltså även falukorv och potatismat, om jag vill. Men jag har plockat bort all skit – godis, chips, glass etc. Pizza, kebab, McDonald’s och dylikt. Smaksatt yoghurt och fil. Helst ingen sylt. Ingen sötad läsk/saft/cider. Alltså helt vanligt sunt förnuft.

Jag vill bl.a. visa att man inte måste äta efter någon diet för att gå ner i vikt. Du måste inte äta sallad eller LCHF eller 5:2 eller något annat – du kan äta vanlig mat, MEN. Ät en portion. Det räcker! Ät ingen skit. Tufft i början, ja, men suget avtar med tiden.

Vill du ha ett resultat du aldrig förut fått måste du göra något du aldrig förut gjort. Svårare är det inte. Sugen på sött? Ät jordgubbar. Sugen på surt? Ät kiwi. 2-3 frukter om dagen gör dig bara gott och håller dig dessutom borta från godiset.

Vill du veta mer kan du klicka dig in på kategorin 100 nyttiga dagar här på bloggen.

Nu ska jag chilla lite till i soffan innan det är dags för mig att åka och jobba natt. Tidigare gjorde jag det med en Snickers och lite pepparkakor som snacks. Nu med två äpplen. Heja mig och heja er.

snart 22%

Goder afton!

Ovan ser ni dagens magform och jag har nu kör tre veckor, alltså 21 dagar (22 om jag räknar med i dag), av 100 nyttiga dagar.

Ni ser även dagens mätsiffror jämfört med för en vecka sedan. En del minus och något plus. Hade säkert haft ännu bättre resultat om jag inte druckit flera öl i Göteborg i helgen, men har ju inte förbud mot alkohol, så vill jag så får jag.

Allt som allt känns det i alla fall riktigt bra. Minus 1,6 kg är kanon och då har jag mest tappat kring rumpa (1,7 cm) och bilringen (2 cm). Heja mig!

Hur går det för er andra?

Onsdagar är lediga från handboll, men oftast ska vi då träna annat istället. I dag var tanken 8 km löpning, men det är inte mitt knä så förtjust i, så jag körde ett intensivt bröstpass på gymmet istället.

Dagens pass ser ni längst upp till vänster på bilden och jag körde flera nya övningar, alltså nya för mig, sånt jag inte brukar köra. T.ex. bröstpress på pilatesboll och alla övningar med kabel.

Det är tack vare PT-utbildningen som jag nu fått upp övningen för dessa. Alla har vi ju våra favoritövningar på gymmet, ja, inom träning över huvud taget, men det är bra att träna allsidigt och varierat. Då missar man inga muskler.

I morgon bitti har jag en PT-kund igen, hennes andra pass denna veckan, så nu ska jag sätta mig och planera passet innan jag ska se Scandal på Kanal 5 kl 21.55.

Om du vill ha hjälp med träning – oavsett om du bor i mina trakter eller ej – tveka inte på att höra av dig! Maila maria_brostrom@hotmail.com.

Puss hej!

som ett brev på posten efter en tuff (men bra) helg

En lång helg är över och vardagen har åter infunnit sig.

Torsdagens viktiga match slutade med en snöplig uddamålsförlust och jag var ganska knäckt efter den. Men snabbt på det igen i och med PT-utbildning hela fredagen. Bara praktiskt, i studio och gym. Lärorikt!

Efteråt gick jag och två klasskompisar plus min mamma och bowlade för att sedan äta middag och titta på handboll på Glenn Friggagatan. Mycket bra kväll!

Lördagen började med PT-klass igen kl 08 och tillbringades åter på Nordic Wellness på Odinsgatan där vi nu skulle planera och utföra personliga träningspass med ”kund” (en av klasskamraterna). Jag hann vara med fram till lunch innan jag packade ihop mig själv och åkte, tillsammans med mamma, till Jönköping där det var dags för ännu en match, nu mot RP.

Som ni kanske kan utläsa av bilden i dagens JP så slutade inte heller denna match på önskvärt sätt. Ännu en uddamålsförlust och jag börjar ta skiten personligt. Fan…

Jag fick i alla fall träffa Vikto och Aston en stund innan jag och mamma åkte tillbaka till Götet igen, där jag drog direkt till Hard Rock för middag med mer än halva min klass.

Jag blev lite gladare av detta, så klart. Det är verkligen ett härligt gäng vi har samlat i klassen. Fint!

Jag hann med att träffa lite andra vänner också innan jag trillade i säng hemma i lägenheten och i går morse var jag väl inte världens piggaste när vi hade skade- och sjukdomslära från 9-15.30, men det gick bra ändå.

Nu njuter jag av att få umgås med mitt älskade barn, men det känns i kroppen att det varit tuffa sista dagar. Halsontet smyger sig på och det var ju inte så längesen senast, så jag tog beslutet att inte träna i dag för att förhoppningsvis må bättre i morgon. Även denna vecka är tuff, åtminstone slutet på den. Det är nämligen dags för Boden borta, vilket innebär avfärd från Jönköping fredag kväll kl 18, buss till Skövde, 17 timmar tåg till Boden, match lördag eftermiddag, 17 timmar tåg tillbaka till Skövde och sen buss hem.

Ingen dagstripp direkt.

Hoppas att ni haft en bra helg!

sju procent klart

Tjabba läget!?

Den här dagen har försvunnit i ett nafs. Varför? Jag har sovit. I natt nalkas jobb igen. Kul, det var längesen sist!

Jag har dock hunnit med att mäta och väga mig, för i dag har det gått en vecka av 100 nyttiga dagar. Resultatet ser ni nedan.

Inte dumt alls! 0,9 kg ner och flera cm mindre, trots att jag ätit både såser och pasta och allt möjligt. Hurra!

Nu ska jag trycka i mig lite mat, för snart är det dags för träning. Vikto försöker locka med en semla, men den kan han ju stoppa upp nånstans.

Hej svejs!

den (halv)nakna sanningen

Ja, så här ser jag ut nu! Helt avslappnad. Inga spända muskler, inget dra in magen. Bara min kropp, rakt upp och ner.

Den är absolut inte hemsk, inte alls. Men jag trivs inte när jag ser den just nu, så då måste jag ju göra något åt saken, inte sant?

Här är även den mindre smickrande baksidan samt alla mått.

Jag har inte direkt satt upp några mål med måtten och vikten, utan de används endast som instrument för att se att något verkligen händer. Ögonen kan nämligen luras lite ibland. Men i slutändan är det jag som ska må bra och tycka om det jag ser och känner och det kan jag lika gärna göra vid 79 kg som 72.

Mina regler i 100 nyttiga dagar;

Inte ok;
Godis
Chips
Micropopcorn
Choklad
Glass
Sötad läsk, saft etc
Pizza
Burger King och liknande
Kebab
Annan färdigmat

Ok;
Vindruvor och liknande med naturligt socker
”Vanlig” mat, även sås
Lightläsk i rimlig mängd
Kastrullpopcorn utan salt
Alla grönsaker, naturligtvis

Undvik, men ok ibland;
Bröd
Sylt på gröt etc
Juice
Alkohol

Svårt att få med allt här, så klart, men för mig är det enkelt – jag känner inom mig vad som är ok och inte. Säger magkänslan att något är fusk så är det säkert det.

No more shit! Time to get fit!

#100nyttigadagar på Twitter och instagram.

100 nyttiga dagar, part 4

Hallå gott folk!

Hur har det nya året startat? Bra, hoppas jag. Själv har jag blivit sjuk igen och kom fram till att jag nu varit sjuk 15 av de 21 senaste dagarn. Inte så skoj, men så blir det väl när man aldrig låter sig själv bli helt frisk utan tränar och firar jul och nyår som vanligt. Så i dag fick jag hoppa en hel dag tillsammans med mitt lag i form av två handbollsträningar + lunch. Skittråkigt att missa, men vill bannemej bli frisk nu, plus att jag inte vill smitta någon annan i laget. Aston har nog också ont i halsen och var vaken och skrek en hel timme i natt vilket slutade i att han och jag fick sova på soffan = brutalont i nacken. Haha, life is gooood.

I morgon är det dags för jobb igen för Vikto som varit ledig sedan fredagen innan jul. Det har varit riktigt härligt att ha honom hemma så mycket och det märks att Aston tycker om när båda hans föräldrar är hemma. Sen ska man inte underskatta rutiner heller, så det ska inte enbart bli tråkigt att komma in i ekorrhjulet igen.

Formen häromdagen. Inte direkt tjock, men verkligen inte fit.

För egen del kommer det innebära bl.a. mer träning och bättre kost. Som vanligt och precis som 90% av alla andra i landet efter nyår, haha. Jag vet att många som inte elitidrottar själva redan tycker att jag har en fin form osv, men själv är jag extremt missnöjd för tillfället och det är ju inte så konstigt efter en höst där jag ätit och druckit vad jag vill när jag vill. Så i morgon startar jag, för fjärde gången, 100 nyttiga dagar. Det innebär, för mig, att godis, glass, choklad, chips m.m. + skräpmat i form av pizza, Burger King och dylikt inte kommer att släppas in i min kropp på (minst) 100 dagar. Vem som vill hakar på och alla får bestämma sina egna regler. Jag vet att detta funkar, både fysiskt (tappade kilon och cm) och psykiskt (minskat sötsug) och jag ser fram emot att köra igen.

Gå gärna in på kategorin 100 nyttiga dagar för att läsa om tidigare resultat.

I morgon ska jag fota, väga och mäta och sen jävlar är det bara att sätta igång. Vem är på?

trött i kubik

Mina fina Hummel-shorts som jag fick i julklapp. Av mig själv.

Hemma igen! Kom i går eftermiddag och firade sedan julafton nr 2 hemma hos Viktos föräldrar. En mycket bra jul med finfin mat och massvis med fina och bra julklappar. Är så tacksam!

Modig Aston skakar hand med tomten.

Något som jag däremot inte är tacksam över, utan snarare väldigt trött på, är att jag fortfarande är sjuk. Förra veckan var jag febrig, men det gick över fort. Sedan var jag frisk i en hel dag innan jag i söndags drog på mig en monsterförkylning som sedan inte lugnat ner sig det minsta. Snarare blivit värre.

Så himla tråkigt att må så här. Så himla tråkigt att inte kunna träna när jag hade världens tillfälle att köra rehab för mitt onda knä nu under uppehållet. Så himla tråkigt att mitt humör svajat betänkligt de senaste dagarna till en följd av detta.

Jag är så täppt i näsan och så ur form att jag blir andfådd av att ta på mig skorna. Fett…

Här hemma ser det dessutom ut som kriget nu, med halvt uppackade väskor och fem tusen julklappar utspridda över 150 m2. Haha. Ja, ”stackars oss”.

Färdiggnällt.

Vendela och Aston på ”riktiga” julafton.

lite lugn, lite ro

Denna bild, på mig och en tre veckor gammal Aston, får illustrera min trötthet denna helg.

Ännu en PT-helg är avklarad, den tredje i ordningen. Sex stycken kvar, sedan är jag utbildad Personlig Tränare, kostrådgivare och HLR-instruktör. Fantastiskt! I helgen hade vi alltså vårt andra och sista anatomiprov. Det var svårare än det första, så ett MVG blir det inte denna gång. VG om jag har tur. Jag vet att jag klarade det i alla fall, men mina krav är ju lite högre satta än så. Nåja, inget jag kan påverka nu.

I lördags fick jag återigen ta lite ledigt från utbildningen för att åka till Jönköping och spela match. Denna gång stod Partille för motståndet och det var jävlarimig dags för oss att visa att vi inte hör hemma i botten av tabellen. Det tycker jag verkligen att vi visade, framför allt genom ett riktigt bra försvars- och målvaktsspel, och vi vann matchen på ett kontrollerat sätt med 22-17. Deras två bästa målskyttar under säsongen hade vi mycket bra koll på och de gjorde bara ett spelmål tillsammans. Kanonjobb av oss! Framåt var det inte lika bra, men tillräckligt, och vi hade stor nytta av inlånade Ellinore Jörgensén. Hon är ju från Jönköping från början, men spelar nu i Eslöv i elitserien. Under deras uppehåll nu i december ska hon vara med oss i tre matcher, alltså två matcher till. Mycket välkommet! Fyra mål fick hon till. För egen del blandade och gav jag, minst sagt.

Onödigast av allt var min satsning på högersidan med två minuter kvar där jag visserligen gjorde mål, men gav allt fokus till satsningen och inget alls på landningen, vilket gjorde att huvudet dunkades i golvet och nacken fick sig ännu en rejäl törn. En ”stukad” nacke enligt min lärare, som även är naprapat. Ska till vårdcentralen strax så får vi se vad som sägs där. Jag har i alla fall mycket ont i hals, nacke, runt höger skuldra och ner i ländryggen och i natt har jag vaknat flertalet gånger med bortdomnade armar, vilket inte känns så bra. Typiskt mig. Så typiskt mig.

I dag har jag i alla fall fått sova ut, vilket var nödvändigt efter en tung helg. Jag har kört ca 70 mil ensam i bil under helgen, sovit lite så där halvt för lite, varit fokuserad både psykiskt och fysiskt och i går när jag kom hem till Skillet vid 16-tiden ville jag helst gå och lägga mig på en gång. Trots det somnade jag inte förrän vid midnatt, så efter att ha varit uppe med Aston och Vikto i morse vid 06 så somnade jag om och sov till 10. Väldigt, väldigt skönt.

Nu ska jag jobba lite till här, sen bär det alltså av till vårdcentralen. Wish me luck.