att resa med en bebis

Jag fick ett mail från en läsare häromdagen.

Hon undrade om jag inte kunde vara snäll och skriva ett inlägg om do’s and dont’s när man reser med bebis och jag är ju rätt snäll av mej, så här kommer det jag lärt mej av två resor med lill-grabben.

 

På flyget mot München på väg mot New York.

Flyget;

Man får ju lov att ta med sej mat och dryck till barnet genom säkerhetskontrollerna, så ta med er så mycket ni känner att ni behöver och lite till.
Väl på planet – gör allt ni kan för att ert barn ska vara nöjt och glatt. Jag var inte särskilt förtjust i skrikande barn på planet innan jag skaffade barn och bara för att mina öron numera är immuna mot bebisgnäll, så betyder det inte att alla andras är det. Så. Rutiner i all ära, men på planet ska ert barn ha vad ert barn vill ha. Då blir alla glada, utom möjligen en överkontrollerande mamma och pappa som vill att barnet ska äta och sova på fasta tider.

Har ni ett barn som äter ersättning/välling, så är kabinpersonalen (förhoppningsvis) behjälplig med tevatten som ni kan blanda med kallt vatten för att få till fingervarmt vatten. Micro för att värma barnmat finns inte, så frukt är det som gäller om ditt barn äter mat.

Själv försökte jag även hålla igång amningen över båda resorna och till New York gick det utmärkt. Då ammade jag Aston vid start och landning varje gång, vilket är bra, för då får inte barnet lock för öronen. Ammar man inte går det bra att ge ersättning, eller till och med att bara ge napp, om barnet tar det.

Matpaus på Starbucks i New York.

Mat;

Matfrågan har ju så klart att göra med vart man ska åka. När vi åkte till New York var Aston fem månader gammal och åt fortfarande mest ersättning och är det något land där det finns gott om ersättning, så är det i USA. Så vi tog med lite pulver som skulle räcka till flygresan, sen köpte vi ”formula” där borta. Vi hade också med oss några burkar fruktpuré och päron-/äppledryck.

När vi åkte till Turkiet var Aston sex månader gammal och äter då/nu i princip bara fast föda. Det blir ju tungt att ha med sej massa mat, men på de flesta flygbolag har ett spädbarn rätt till 10 kg bagage, 5 kg handbagage + barnvagn, så man får ändå med sej en del mat. Trots att jag hade med mej ganska många burkar frukt och nästan en hel förpackning gröt, så tog maten slut. Lyckligtvis har de små barn även i Turkiet och det fanns barnmat att köpa i närmsta supermarket. Aston åt den precis som all annan, så jag oroade mej i onödan.

Så. Små barn finns i alla länder. Således finns barnmat i alla länder. Det löser sej alltid med maten.

Babyskydd och barnvagn i ett.

Bilstol?

Ja, ska man ha med sej babyskyddet eller ej?

Till New York hade vi det. Där räknade vi med att vi skulle åka en del taxi och vi ville inte ha Aston i knät, utan ville ha honom fastspänd. Vi har ett babyskydd som vi kan använda på vårt barnvagns-schassi, så vi använde den som barnvagn hela resan.

Till Turkiet lämnade jag babyskyddet hemma och hade bara med mej sittvagnen. Då skulle vi bara åka den dryga timmens transfer med buss från flygplatsen i Antalya till Kemer och även om de kör som galningar i Turkiet och att en olycka kan ändå vare sej man åker fem timmar eller fem minuter, så tyckte jag att fördelarna med bara sittvagnen övervägde nackdelarna.

Skyddad.

Åker ni till värmen?

Om man ska åka på solsemester ska man tänka på flera saker.

1. Solen går igenom såväl parasoll som vagn-sufflett och filtar. Trots att vi hade Aston i skuggan eller under parasoll under hela Turkiet-resan, så fick han lite färg. Det är naturligtvis inte farligt med lite färg, snarare oundvikligt, men man får ändå tänka på att kanske inte ha barnet naket och tro att bara ett parasoll skyddar. När Aston sov i vagnen ställde vi den under parasollet och hade en tjock handduk på suffletten och en tunn filt över benen och det funkade bra.

2. Det blir väldigt varmt för de små liven, även om det ”bara” är 25-26 grader. Är ni vid poolen på hotellet, gå gärna upp på rummet emellanåt, sätt på ACn och låt barnet leka lite på sängen eller så. När jag gjorde det med Aston blev han som ett nytt barn.

3. Ge barnet mycket vätska. Verkligen mycket. Så ofta det går. Varje gång ni själva dricker. Minst.

4. Om ni ska bada barnet, använd badkläder och keps/hatt med solskydd i. Jag köpte Astons här. Om barnet badat i havet, se till att skölja av det ordentligt direkt efteråt då saltet kliar och torkar ut.

5. Använd inte solskyddskrämer på barn under ett år annat än i undantagsfall. Skydda med kläder och skugga istället. Vi smorde inte Aston någon gång i Turkiet. Han har kortärmat och kortbyxor varje dag, men brände sej aldrig. Så använd inte solskyddskräm på små barn, det behövs inte.

6. Till sist, om ni hittar, köp en elektrisk handfläkt. Vi hann inte få tag på någon innan vi åkte, men kan tänka mej att en sån kommer väl tillhands när man t.ex. är på stranden och inte kan gå upp på rummet när som helst.

Vi två i skuggan.

Lämna hemma;

Böcker. Alltså, sorry, men ni kommer inte kunna ligga vid poolen och plöja böcker som ni gjorde förr. Inte heller på flyget. Till flyget till NY, som ändå tar några timmar, hade jag med mej lite tidningar och böcker och hade dessutom massvis med filmer på planets audio/video-system. Jag såg nästan en hel film. Totalt. På dit- och hemresan. Ingen tidning. Inte en enda sida. Passa på och sov istället.

De fina klänningarna. Jag hade med mej några härliga, somriga klänningar till Turkiet och några snygga blåsor till New York. Men i New York var jag så trött på kvällarna att jag var glad att jag orkade klä på mej över huvud taget och i Turkiet, ja, tillsammans med en barnvagn så blir det inte lika kul att klä sej i böljande, fladdrande klänningar med volanger. Spara dem tills ni är barnfria.

Solskyddsfaktor 20-50. Alltså. Ni kommer mest sitta i skuggan. Det är i princip omöjligt att bränna sej.

Det här kan ni inte ta med er för mycket av;

Barnets leksaker. Ta med er många. Både på planet och till resmålet. Barn blir tjuriga när de är rastlösa, precis som vi. Ge dem något att ha roligt med, så blir det lugnt och skönt.

Alvedon/Ipren. Både till er själva och till barnet. Tyvärr är det ju så att både vuxna och barn påverkas mycket av resor, i synnerhet till värmen, då man växlar mellan varmt och kallt hela tiden. Aston fick feber i både New York och Turkiet och i Turkiet fick vi använda Alvedon-suppar. Utan dem hade det blivit jobbigt.

Tålamod och lugn. Det är ju så, att allt går att lösa på plats om man bara behåller lugnet och inte stressar upp sej för småsaker. Det är inte konstigt om ert barn ändrar sovvanor, låt det ha sin gång. Det är semester, även ni ändrar säkerligen sovvanor. Våga gå ut och äta, våga göra det ni vill göra. Ert barn tar inte skada av att hänga med på saker – tvärtom.

Umami Taste Teaser. Finns på Apoteket och är sjukt bra att ha till bebisen när ni sitter och ska avnjuta en god middag vid havet. Stoppa i en gurkbit, melonbit, broccoli, eller vad som helst, så sysselsätter sej ert barn själv ett tag (om det börjat äta, dvs. Funkar ju inte lika bra för ett barn som ammas.).

***

Ja. Det här var väl det jag kom på så här på rak arm. Fråga gärna om det är något mer ni undrar över.

Trevlig resa!

glödhet dag

20120502-223550.jpg

Ännu en fantastisk Göteborgs-dag är till ända.

Dagen har gått i shoppingens tecken. Herregud, lyxfällan nästa… Men man ”måste” ju förbereda sej inför en utlandsresa, så är det ju. Solhattar, bikinis, shorts, klänningar. Man kan säga att jag fick packa om allt och rensa en hel jäkla del.

20120502-223823.jpg

Vid 16-tiden lämnade Vikto oss och åkte hem till Småland igen. Jag började grina rätt hårt när han gick och börjar nästan grina igen nu, bara jag tänker på det.

Vi kommer ju ha fantastiskt roligt, det är inte det, men jag känner mej halv utan honom och jag önskar ju så klart att även han kunde följa med på resan. Men får man inte ledigt från jobbet är det ju inte så mycket att göra.

Vi kommer sakna dej, älsk. ❤

20120502-224121.jpg

Nu har jag ägnat kvällen åt att packa, så jag slipper det i morgon (exakt NÄR blev jag SÅ vuxen?), medan lillebror gjort så lite det bara går, så han får göra ALLT i morgon.

Nåja, färdigpackad eller ej – i morgon åker vi. Wohooooo!

årets första sommardag

20120501-191832.jpg

I dag har det varit fullkomligt strålande väder här, i världens bästa stad.

Jag, Vikto och mamma promenerade ner till stan, med Aston i vagnen, naturligtvis.

Där åt vi på Golden Day’s, handlade lite grejer till resan, kikade på 1:a maj-tågen (förlåt, men åh, så meningslöst…) och tog oss en öl, innan vi till slut tog vagnen hem igen.

I dag var det sommar i Göteborg.

Vi njuter vidare.

20120501-192156.jpg

20120501-192228.jpg

20120501-192653.jpg

20120501-192715.jpg

har det så bra att det nästan är fuskigt

20120430-155340.jpg

Ännu en bra dag i livet.

Vi startade långsamt, det tog ett tag innan vi orkade oss ut. Vid ett-tiden gick vi ner till Lejonet & Björnen och åt glass, sen packade vi in oss i bilen och åkte till bror med familj i Härryda och där är vi kvar.

Aston har klarat av två premiärer i dag. Gungan ser ni här ovan och så har han även testat citron. Vi tänkte att det skulle vara ”kul” i form av miner, men han gillade det? Smaklökar, NICHT.

Snart blir det grillat. Gytt.

20120430-155902.jpg

Morbror och gudfar Jakob, som ska med till Turkiet på torsdag.

20120430-160020.jpg

Morfar är också här.

20120430-160209.jpg

Och jag med.

leva livet

20120429-135123.jpg

I går var den här mamman ute på stan och festade till det lite. Det var alldeles spontant och mycket trevligt.

20120429-135339.jpg

Det var Viktos syster, tillika Astons gudmor och vårt blivande Turkiet-sällskap, som drog med mej och det tackar jag för! Totalt var det vi två och tre goa killar som åkte in till Jönköping för en sväng på O’Learys.

I dag mår jag väl inte direkt bättre än någonsin, men det var klart värt det.

Nu sitter vi i bilen med Göteborg i sikte. Hela lilla familjen åker dit och så åker Vikto hem på onsdag innan det är dags för Turkiet på torsdag.

Det har varit en bra helg och det kommer bli en riktigt bra vecka.

20120429-140228.jpg

ett typ av avslut

20120428-075719.jpg

I höstas dog min farmor. Förra veckan såldes hennes hus. I dag ska vi åka till Ronneby över dagen och hämta hennes piano som jag fått ärva av henne. Det är väl egentligen bara jag som spelat på det där pianot de senaste 25 åren, så det var ganska naturligt.

Det känns väldigt sorgligt och väldigt fint. I dag blir sista gången jag kommer sätta min fot i farmors hus, som ju inte längre är farmors hus. Huset som, fram till nu, aldrig haft en annan ägare än farmor och farfar sedan det byggdes på sent 50-tal (tror jag det var).

Jag kommer nog gråta en del i dag. Men det är okej, man får gråta.

20120428-080157.jpg

Den här store killen får dock stanna hemma med farmor och farfar. Det blir bäst så.

a better day

Bilder är trevliga att ha i ett blogginlägg. Denna är från i går, då Joel kom förbi och hälsade på med sina underbara vovvar – Xavi och Lavezzi.

I dag har vi haft en betydligt bättre dag än i går. En gladare Aston gör en gladare mamma. Så här kan vi väl alltid ha det, käre son?

Jag har fått glada besked i dag också, gällande by airaM. Nämligen det här;

WEBSHOPEN BLIR KVAR!

Alltså inget byte av webshop, utan det är alltså byairam.com och info@byairam.com som gäller ytterligare ett år. Så. Himla. Skönt. Det är ett otroligt jobb att starta en ny webshop, det kan jag tala om. Jag är mycket glad att jag slipper.

Nu har jag en glad nyhet åt alla som letar smycken och det här det här; Fr.o.m. lördag 28/4, dvs om två dagar, och t.o.m. söndag 13/5 är det 30% på allt förutom smycken i äkta silver. Detta för att jag kommer ha semester och att man därför kommer få vänta lite extra på sin leverans. 30% rabatt är väl ett sjyst plåster på såren, kan jag tycka?

Ett av de nyaste tillskotten på by airaM. Ni hittar det här.

Så in med er på byairam.com och shoppa loss lite när jag är borta i Göteborg och Turkiet, så blir både ni och jag glada. Win-win!

Vill ni dessutom köra win-win-win, så ska ni handla True Message-smycken, för då går 5% av hela kostnaden till välgörenhet. by ariaM har än så länge skänkt tusenlappar till bl.a. Unicef, Göteborgs Räddningsmission och Rädda Barnen. Tillsammans gör vi skillnad.

Nu är det snart natten här i vår lilla familj. Vi hörs i morgon. Kram och puss på er.

efter gnäll kommer sömn

Han sov hela natten. Vid halv sju vaknade jag och Vikto och ba ”Morgon? Vad hände med Aston?”.

Det har hänt ett par gånger innan i Astons snart halvåriga liv att han sovit hela natten och första känslan är alltid oro. Har det hänt nåt? Har han dött? Han har ju aldrig dött och det är en väldigt drastisk tanke att tänka, men jag tror att det är naturlig tanke hoade flesta när ett barn som brukar vakna 1-2 gånger på natten plötsligt inte gör det.

Jag vill gärna vänja mej vid att vakna efter en hel natt och märka att Aston sovit hela natten. Så snälla Aste-Baste, fortsätt så här!

God morgon folket!

and the winner is…

En trött och gnällig bebis kom emellan, men nu är vinnaren dragen.

Vinnaren av en grymt bra Dreamy Dot-sjalsele är, *trumvirvel*, Alex.

FANFAR!!!

Alex skrev den här kommentaren;

Åhå! En sån vore guld värd till vår lilla apa, hatar vagn gör hon så det blir till att bära, bära och bära. Fast vad gör man inte för kärleken? Dreamy dot betyder iallafall; det drömmande lilla pyret.

Håller tummarna för att vi ska ha lite tur denna gång, ha det gott!

och det var ju inte så att ni behövde motivera varför ni skulle vinna, för vinnaren lottades ändå fram, men jag känner rent spontant att det blev en väldigt bra vinnare.

Till Alex; Maila mej på somenoppenblogg@hotmail.com för vidare instruktioner.

Till er andra; Ledsna för att ni inte vann? Vet ni vad? Jag tyckte att det var så tråkigt att bara en av nästan 60 tävlande skulle få vinna, så jag drog fem stycken tröstpris-vinnare, som får smycken från by airaM för 100 kr var. Kika in på by airaM på facebook eller på webshopen, som fortfarande finns kvar ett litet tag till, för att kolla vad ni har att välja på och maila mej sen på byairam@hotmail.com med era önskemål. Om man vill ha något som är dyrare än 100:- går det naturligtvis bra att använda sina 100:- och sen lägga till pengar, det bestämmer man helt och hållet själv.

Exempel på smycken som kostar omkring 100:-

Så. Vilka var de fem som vann tröstpris? Jo, följande;

Therese Paues, Nathalie Eriksson, Jennie Gissla, Ylva Johansson och Amanda Hesselgard.

Nu har jag tyvärr inga fler överraskningar, så till er som inte vann – bättre lycka nästa gång! (Själv har jag aldrig vunnit något. I hela mitt liv.)

när man har träningsvärk i fötterna, då vet man att man haft en bra kväll

Att längta efter det här. SKÖNT.

Jag säger bara WOW, vilken jäkla kväll vi hade i går. Så roligt har jag inte haft på väldigt, väldigt länge.

Jag dansade till och med. De som känner mej vet att det inte händer särskilt ofta. Nu dansade (hoppade!) jag som om livet hängde på det. Helt jäkla sanslöst.

Kvällen var verkligen perfekt, från välkomstdrink till nattbussen hem. Jag kunde inte bett om något mer. Den här kvällen kommer jag leva på jäkligt länge.

Aston har varit (och är) med sin farmor och farfar och har varit så snäll, så snäll. Vi hade alltså vår första gemensamma barnfria natt i natt och vi nyttjade den genom att sova till elva. Vi somnade väl inte förrän efter fyra dock, så vi har ju inte direkt sovit ihjäl oss. Vid tolv åt vi frukost och då kom svärföräldrarna hit med Aston, en liten Aston som blev så glad över att se sina föräldrar (underbara unge!!). Vi pratade lite om gårkvällen, sen gick de igen och tog med sej Aston.

Nu njuter vi lite till av att vara barnfria innan vi ”går på det” igen.

Såna här kvällar/nätter/dagar behövs verkligen och jag tycker att alla föräldrar ska unna sej sånt här emellanåt. Att känna att man längtar efter bajsiga blöjor och gnälliga barn är verkligen en bra känsla. Det är nyttigt att komma ifrån lite. Nu känner jag mej som en energifylld och bra mamma igen.

madison square garden

Nu är det inte så jättejättemånga bilder kvar av New York, men lite till har jag att återuppleva (och ni att njuta av).

Aston fick på sej sin Frölunda-outfit, både body och napp. Tyvärr hade han tagit med sej fel mössa. Den var alldeles för stor.

Jag drog på mej min Bruins-tisha som jag köpt tidigare under dagen.

Sen traskade vi iväg.

Det regnade, men vi gick ändå. Vi gick förbi Bryant Park. Den var mindre än jag tänkt mej.

Och efter bara en kvart eller så var vi här. Madison Square Garden. Lite magiskt, faktiskt.

Väldigt nöjd tjej!

Inne vid biljettkassorna. Nervös. Hade allt funkat med biljetterna?

Det hade det. Biljetterna låg i mitt namn och efter visat ID var de våra. Han i kassan var lite imponerad över att det var ”Hank himself” som hade lagt undan dem. Jag är faktiskt också lite impad av det.

Vi köpte en Rangers-tröja till honom, med Lundqvist på ryggen. Boston-tröjan hade vi köpt tidigare, till Astons kusin Vendela, men Aston fick låna den på matchen. Snällt av Vendela, tycker jag.

Mina killar! ❤

Jag fick rysningar bara när vi gick omkring i entrén och foajén. Allt var så kryddat, så amerikanskt. Och när det kommer till idrott älskar jag det amerikanska.

Vi gick fram till en vakt och frågade hur vi skulle göra med barnvagnen och så. Då hände något som jag aldrig hade förväntat mej av USA. Han sa att vi kunde följa med honom (även fast han tvivlade lite när han såg min Bruins-tröja, ”but I do it for baby Lundqvist!”) och vi fick gå in innan insläppet ens hade börjat. Så tog han med oss till något Security Center eller vad det hette och där fick vi ställa in vagnen och lägga våra jackor. Helt gratis. Det var snällt, tycker jag. Så där stod vi och såg på alla de som snällt väntade utanför insläppet.

Jag kunde inte låta bli att vara väldigt nöjd med det.

Där stod nämligen en hel del folk och väntade. Kolla in Bruins-fanet. Haha.

Så var vi redo, redo för en av de största hockeyhändelserna man kan vara med om.

Man fick ta flera rulltrappor upp för att komma in i själva arenan. Då hade vi ändå bra platser. Funderar lite över om de som satt högst upp fick åka någon typ av rymdraket. Oklart.

Uppe i foajén var det så klart helt sjukt. På hockeyarenor i Sverige har vi korv med bröd, popcorn, McDonald’s och folköl, typ. Här? Tja… Korv med bröd, pizza, hamburgare, muffins, donuts, popcorn, kyckling, SUSHI. You name it. De hade allt. Amerikaner…

Vi var nöjda med våra muggar. Inte så värst svår-impade, nej.

Slutligen gick vi in. I bubblan. Magiskt, var det. Magiskt och KALLT. Vad fan. Här är jag uppväxt med Scandinavium, som är världens varmaste ishall, jag FÖRVÄNTAR mej inte en kall arena. Inte i US and A.

Men jag var imponerad ändå. Aston med. (Här i sin Dreamy Dot, en sjalsele som ni kan vinna här!).

Hepp, nu vaknar Aston här, får fortsätta i nästa inlägg. Hej!

it was a good day

20120417-233617.jpg

Det har varit en bra dag. Trots att den startade redan vid kl sex har jag inte varit allt för trött. Jag tvingade iväg oss till öppna förskolan, trots att det blåste typ snöstorm precis när det var dags att gå. Mycket bra beslut eftersom det är så himla trevligt på Småfolket, som öppna förskolan heter.

Aston är så med nu. Han har utvecklats massor bara den sista veckan. Han kryper nästan. Han sitter själv korta stunder. Han ”pratar” mer och mer. Och i dag på Småfolket lekte han till och med med sin BB-kompis, klappade henne på huvudet och delade leksaker. Det är alldeles fantastiskt att se och det gör mej lycklig.

Efteråt sov Aston i sin vagn i 2,5 timme. Helt sjukt ju, han som typ aldrig sover mer än 45 minuter i streck på dagen. Men detta var tredje dagen i rad nu, det kanske har vänt.

Under tiden som han sov hann jag jobba en hel del med smyckena samt författa två blogginlägg (yay!) och fixa med både tvätt och disk. Senare under förkvällen fick jag även till lite dammsugning. Jag lagar visserligen sällan mat, men nu känner jag äntligen att jag gör lite nytta här hemma. Det känns bra.

Det finns två lite sämre saker med dagen och båda har med handboll att göra. Vikto hade fotbollsträning, så jag kunde inte åka in och träna. Och Heid åkte ur SM-slutspelet. Det var synd. Bra på sport-fronten var dock att Skellefteå vann och att Real Madrid inte gjorde det.

En bra dag, var det. Nu ska den krönas med en bra natt.

God natt.

grand central – macy’s

Eftersom Aston sover så fint i sin vagn (JINX, FAN OCKSÅ, NU VAKNAR HAN SÄKERT SNART BARA FÖR DET!) så tänkte jag smälla av en NY-bildraket! Let’s go!

Fortfarande söndag alltså.

Vi hade ju just sett Chrysler Building och ganska precis där ligger även Grand Central Terminal. Där går det ”några” tåg i timmen. Vi ville gå in och titta lite, så vi gjorde det.

Det var en hel del folk där inne och mastodont-stort var det. Ser ni Vikto och Aston?

Vackert var det också. Till och med i taket.

Security cameras. Överallt, typ. Det kändes skönt, faktiskt. Som jag skrivit tidigare kände jag mej väldigt trygg i New York. Och flaggorna… Snyggt!

Den här vyn tröttnar jag aldrig på.

Vi fortsatte upp på 42d, som Grand Central ligger på, och kom snart upp till 5th Ave igen. Där låg New York Public Library och på baksidan av det ligger Bryant Park. Det känner ni nog igen, ni som tittar på Project Runway.

Aston var glad, typ som vanligt.

Vi gick bort till 6th Avenue, även kallad Ave of the Americas, för att hitta någonstans att käka.

Vi hittade en tvättäkta amerikansk diner och där började vi snacka med lite Bruins-fans som laddade inför kvällens match. Mycket trevliga och nyfikna på Sverige.

Aston körde lite miner och så.

Vikto köpte en ”liten” stor stark.

Sen tog vi en kort promenad ner hit. Macy’s. Legendariskt varuhus. Där inne var det helt klart värre än Ullared. Jeezes, vad folk.

Vi köpte ingenting där inne, men jag tog kort på denna skyltdockan, som var härligt normalstor.

Efter Macy’s traskade vi ”hemåt” igen för att ta igen oss lite på hotellet innan det var dags för hockey.

Aston hade redan tagit igen sej i vagnen på vägen tillbaka till hotellet, så han var på bushumör.

Han fick istället leka av sej lite i sängen, det gjorde gott.

Mer bilder i nästa inlägg! Hej!

(Wihooo! Aston vaknade inte under hela inlägget. #lycklig)

vinn en dreamy dot!

Vikto och Aston med vår Dreamy Dot.

Nu, mina damer (och herrar)! Nu ska vi har roligt och tävla lite.

Jag har fått förmånen att tävla ut en Dreamy Dot här på min blogg.

En Dreamy Dot, vad är då det? Jo, det är en blandning mellan en bärsjal och en bärsele, kan man säga. En sjalsele, helt enkelt!

Dreamy Dot är en svensk innovation och är enkel som en sele, men ergonomisk och närhetsuppfyllande som en sjal. Den är flexibel och kan med fördel användas både på stan och till stranden. Den går att använda till barn som är nyfödda och ända upp till 15 kilo och man kan bära barnet i vagga, eller sittandes både inåt- och utåtvänd. Bakom denna fantastiska produkt står Ulrika Billingham, utbildad på Konstfack i Stockholm.

Normalpris för en Dreamy Dot är kring 1195 kr, men nu har ni alltså chansen att vinna en helt gratis. Det enda ni behöver göra är att svara på frågan – Vad betyder Dreamy Dot? Svaret på denna fråga hittar ni på Dreamy Dots hemsida.

De kunde knappast valt en bättre bloggare att lotta ut en Dreamy Dot då jag faktiskt kan gå i god för att den är superbra eftersom jag äger en själv. Vi köpte den i januari då jag hade brutit fingret och därmed gick med handen gipsad och inte kunde bära Aston som vanligt. Vi har inte ångrat köpet för en sekund och använde den flitigt när vi var på vår semester i New York.

Så se nu till att svara på frågan så att du också får fördelen att leva lite mer fritt, med en Dreamy Dot.

Tävlingen pågår veckan ut och under nästa vecka dras en vinnare. Lycka till!