onsdagsjobb

Goddagens, ni som eventuellt är här. (Vi får väl se hur många som hittar tillbaka hit nu framöver, haha!

I dag ser jag ut som ovan och har spretiga jobbuppgifter. Mest administrativt, men i kväll ska jag även jobba i skoaffären Cityskor i Vaggeryd, där jag numera jobbar extra (ca 20%).

(Det är förresten ganska farligt att jobba i skoaffär när man är skogalen, det förstår ni säkert själva. Skorna ovan är senaste nyförvärvet och är från Sneaky Steve.)

Men så här ser de flesta av min arbetsdagar ut! Eller, ja. Inte exakt, för i ärlighetens namn är det ganska sällan jag faktiskt sitter på mitt kontor i Vaggeryd (som jag haft i snart ett år), utan oftast blir det att jag sitter kvar hemma pga skön soffa osv. Men i dag sitter jag här.

Jag är precis i startgropen att börja redigera en film. En bröllopsfilm. Det är alltså vad jag jobbar med nu. Att filma bröllop och göra bröllopsfilmer. Världens. Bästa. Jobb. Ok, det är kanske inte alltid askul att redigera i typ 70 timmar för att få ut en film som är typ 5 minuter lång, men så fort jag får feedback från mina par så är det alltid värt det. Alltid.

Näst ut är filmen från bröllopet jag filmade i New York för snart tre veckor sen. Ja, New York. Jag fick filma ett bröllop i New York redan under min andra säsong i branschen. Det är ju inte klokt. Såå glad för det.

Men ja! Nu har jag inte tid att sitta här och såsa mer. Later dudes!

tack för allt

Det som känns i kroppen i dag, efter knappa fem timmars sömn, är inte framför allt trötthet, utan uppgivenhet. Tomhet. En slags total facepalm över att en för stor del av Sveriges befolkning drabbats av ett kollektivt hjärnsläpp/dåligt samvete och röstat bort en av världens mest framgångsrika och respekterade regeringar.

Jag vet inte hur många avgrundsdjupa suckar jag dragit sedan efter kl 20 i går kväll då jag började få svart på vitt varthän det bärgade. Jag hade det så klart på känn under hela valrörelsen, men det är inte en mindre besvikelse för det. Nu är det definitivt att Alliansens tid är över, trots åtta år vid makten som inget annat parti i Sverige hade rett ut bättre. Istället är det en helt oerfaren Stefan Löfven som ska leda detta land och tillsammans med vilka då? Det vet han knappt själv.

Att SD rönte stora framgångar är jag ca noll procent förvånad över. Inget parti har på allvar försökt vinna tillbaka de oroliga väljarna. Det har gapats ”rasist”, ”fascist” och andra glåpord tills luften tagit slut och inte en enda gång har ett parti satt sig ner och lyssnat. Och då menar jag inte på SD’s företrädare, som i flera fall betett sig på sätt som inte lämpar sig när man företräder ett parti på riksdagsnivå. Jag pratar om väljarna. De som själva är arbetslösa, har familjemedlemmar som är arbetslösa, föräldrar, far- och morföräldrar som lever på en låg pension och som undrar hur de ska prioriteras när vi, precis som vi bör, tar hand om tusentals människor från andra länder. Jag kan förstå deras oro. Deras välfärd står på spel. Då är det ibland svårt att tänka på andra. Att nu fortsätta i samma riktning och än en gång dumförklara en stor del av Sveriges röstberättigade är inte rätt väg att gå. Har aldrig varit och kommer aldrig bli. Tro mig.

Jag förstår att folk vill distansera sig från SD och dess väljarkrets på det sättet att ingen vill bli kallad rasist. Själv har jag blivit kallad rasist otaliga gånger pga att jag själv inte slänger ur mig ordet till alla som inte kallar alla som röstar på SD rasister. Ja, ni ser ju själva. Rasist-inception. Men det är. Inte. Rätt. Väg.

Jag hoppas att Löfven lyckas med det som just nu känns omöjligt – att skapa en vettig regering, utan inflytande från extrema personer, men det ser inte ljust ut. Som husägare (och därmed naturligtvis med bolån), två bilar (som körs relativt mycket eftersom vi bor ”på landet”), två egna småföretag (jag) och delägare i ett större företag (Viktor) är denna valutgång det sämsta som kunde hända för oss. Ändå känner jag mig inte särskilt oroad för vår skull. Vi löser detta ändå, det gör vi alltid. Men jag lider med de som hade det lite knapert redan med Alliansen, kanske en ensamstående förälder med tre barn med stora behov, som eventuellt förlorar en tusenlapp eller två, tillsammans med högre utgifter på olika håll. Hur ska det gå för dem?

Nu ska jag jobba hårdare. Visa de rödgröna och deras anhängare att deras väg inte är den väg jag vill gå. Det vet jag redan. De som tyckte att ”det var dags för en förändring” blir kanske nöjda, kanske inte. Sen får vi se om det är ”dags för förändring” igen om fyra år.

Det tror jag.

Själv vill jag tacka Alliansen för det enorma arbete de gjort de åtta senaste åren. Framför allt Fredrik Reinfeldt och Anders Borg är politiker som fler borde tacka och respektera, för att vi i det fina landet i norra Europa knappt kände av den ekonomiska kris som lamslagit stora delar i andra europeiska länder. Men denna respekt har visats från rödgröna sympatisörer först efter att Reinfeldt deklarerat att han avgår som partiledare för Moderaterna i vår. Så dags för respekt nu.

Båsen är tomma och vi börjar sakna kossorna om tre, två, ett…..

in i ekorrhjulet

Nu blev det lite tyst här igen. Vardagen kom över mig. Jobb på Hertz, besök på Olympia Court inför invigningen nästa vecka, bokföring och momsdeklaration för mina två företag och Gud vet allt. Ja, just det, familjen också.

Men nu jobbar jag mitt sista av tre Hertz-pass denna veckan och sen i morgon är dagis stängt, så då ska jag och Aston vara lediga. Det ska bli roligt och härligt! Då ska vi passa på att åka och hälsa på Frida, August och Ines ute i Hagshult. Det blir toppen!

Och magen, den växer, som synes. Inte dumt alls.

rader från instagram om en sommar som lider mot sitt slut

Jag har knappt ord. Inga som räcker, som är bra nog.

Denna sommaren. Mina fyra jobbveckor som föll samman med tre av Viktors semesterveckor och ändå fick vi ut så mycket av sommaren, eller kanske just därför. Denna avslutande vecka som vi tillbringat runtom i Europa har varit en av höjdpunkterna i mitt liv. Tack.

I morgon är det dags för jobb och dagis igen och jag har inte en tillstymmelse till ångest. För denna sommaren har gett mig allt och lite till. Hur kan jag någonsin be om mer?

#bilmester2014 – på väg!

Spikmattan räddar mitt liv just nu.

Nu har vi åkt i ganska precis två timmar och har några mil kvar till Malmö. Dagen på jobbet i dag var den mest kaosartade av alla de 20 jag jobbat sista fyra veckorna. Var väl i ca upplösningstillstånd när vi till slut kom iväg från jobbet 35 minuter för sent, haha! Men nu kan jag äntligen slappna av i alla fall i nio dagar. Först blir det dock en lång kväll och natt. Färja från Gedser till Rostock 22.15-00.15 och sen ska vi köra så mycket vi orkar i natt.

Önska oss lycka till!

guess who’s back in wordpress-town

Nej, vet ni vad? Jag flyttar tillbaka hit. finest.se passade inte alls mig. Jag hade det på känn redan innan, men ville ändå ge det ett försök. Nu ska jag bara komma på ett sätt att exportera det jag hunnit skriva där och lägga det här, så att det inte blir så spretigt. Men det vete tusan om det ens finns något exportverktyg på finest. Har inte hittat något…

Oh well, i värsta fall får jag väl kopiera och lägga över. Inte hela världen. Men det får vänta tills jag har lite tid över. För tid har jag verkligen inte i överflöd nuförtiden. Jag är inne på tredje veckan med heltidsjobb här på Hertz och det är roligt, jag trivs bra! Efter jobbet har det varit grejer nästan varje dag. I helgen var vi ju i Göteborg och sen i måndags kom Matilda till oss och hälsade på en sista gång innan hon drar till jävla Australien och i tisdags var vi på korvgrillning hos sväronen innan de åkte på bilsemester ner till Danmark och Tyskland och i går var vi i Hagshult och hälsade på Ireklintarna och deras nytillskott (som så klart var alldeles ljuvlig!) och i kväll är det sommarfest med Viktors grabbgäng + fruar/flickvänner/barn och sen har en jobbvecka till gått.

Tiden flyger verkligen. Och det gör inte så värst mycket. Jag försöker leva i nuet och göra så mycket roligt som möjligt, men jag erkänner att jag längtar till januari-februari. Så att vi har vår egna sån här lilla… ❤ (Om allt går bra…..)

jag, arbetaren

En natt på jobbet. Lacken. Mitt industrijobb. Klockan varvar långsamma minuter med snabba och jag är faktiskt inte så trött som jag borde vara efter att ha jobbat 6-13, sovit 14.30-17.30 och haft PT-pass och gymmat själv på kvällen. Men tröttheten kommer nog. Jag ropar inte hej än. Och jag skulle definitivt inte tacka nej till att åka hem och sova just precis nu…

Hepp! Tillbaka till jobbet!

mindre för er andra, mer för mig

Tidigare i kväll, på Viktos fotbollsmatch på Movalla.

Vilken vecka det har varit! Kortare än vanligt för de flesta, men för mig har det varit mer jobb än jag brukar ha. Tisdag och fredag på Hertz och onsdag och torsdag var jag uthyrd till en industri här i Skillingaryd, alltså genom mitt andra jobb. Ganska så enformigt och jobbigt för psyke, rygg och fötter, men fint med lite extra cash till familjen.

Dock måste nästa vecka se annorlunda ut. Nu är det över en månad sedan jag senast hade en hel dag hemma själv och de dagarna behövs för att jag ska hinna med by airaM, PT-utbildningen (massa inlämningar i maj!), PT-kunder och annat. Jag ligger inte riktigt i fas nu efter alla sjukdomar och andra tråkigheter som satt käppar i hjulet.

Nästa vecka ska jag ifatt!

Men först en riktig guldhelg! I morgon kommer älskade Matilda hit och ska stanna till på söndag. Kan gissa mig till att det blir en del Paris-planerande, tjoho!

Ha en go helg allihopa!

mitt strå till stacken

Hallå i natten!

Klockan är nu 00.50 och jag sitter på jobbet. Ett av mina jobb. Det är mycket nu…

Jag är ju anställd på en bemanningsfirma för industrijobb sedan i höstas och till en början var det ganska mycket jobb, men efter årsskiftet har det blivit mindre och mindre, så jag behövde ett jobb till. Då fick jag ju jobbet på Hertz (Finnvedens Bil) i Värnamo. Där jobbar jag i huvudsak måndagar (7-16) och fredagar (9-18), samt extra vid behov. Dessutom ska jag jobba heltid i juli.

Jag ville dock inte säga upp mig från bemanningen, för jobbet där är ändå rätt kul, och det är ju bra för ekonomin med någon jobbnatt då och då. Så förra veckan ringde min chef och undrade om jag kunde jobba denna och nästa natt och fastän jag ju jobbat 7-16 i dag så tackade jag ja.

Så här sitter jag nu.

Det blev i alla fall några timmars sömn på kvällen, men det var svårt att somna. Jag hörde Vikto och Aston leka ute i vardagsrummet och jag ville egentligen vara med dem. Till slut somnade jag och sen hade jag stängt av klockan så jag vaknade först 22.40 när Vicke skulle gå och lägga sig. Hade ju varit snyggt om han typ somnat på soffan och jag hade försovit mig. På natten…

I morgon har jag två PT-pass på eftermiddagen och sedan blir det alltså nattjobb igen. Sedan ett PT-pass på onsdag och ett på torsdag morgon kl 07 innan jag troligtvis tar ett extra pass på Hertz. Sen 9-18 på Hertz på fredag. Fullspäckad vecka – ja.

Hoppas att ni sover gott!

full kebabrulle

Herrejösses, nu är det mycket…

I måndags började jag nytt jobb. På Hertz biluthyrning, som ligger på Finnvedens Bil i Värnamo. Jag kommer jobba framför allt måndagar och fredagar framöver, men ibland, som nästa vecka, blir det mer, när min chef är ledig. Även i sommar blir det fyra veckors heltid. Det känns så jäkla bra! Gjorde alltså mitt första pass i måndags och det var jätteroligt! Tiden bara flög iväg och jag lärde mig massor.

Anledningen till att jag tog detta jobb var för att det blivit allt färre timmar på mitt extrajobb på Epab Bemanning och räkningar betalas tyvärr inte med kärlek och god vilja, så lite mer cash behöver komma in. Men tror ni inte att Epab-chefen ringde i går då, jodå. Så natten till i dag blev det jobb på mitt vanliga ställe ute i Hillerstorp, så i dag sov jag till 14.30.

I och med mer jobb försvinner ju, logiskt nog, tid som jag tidigare haft här hemma, som jag kunnat lägga på by airaM och PT-utbildningen/PT-kunder. Nu blev det genast mer stressigt, kan jag säga. Jag försöker boka in kunder (har fyra stycken på kö!), men finner knappt några lediga tider och det är ju surt, förstås. Dessutom är tanken att jag ska agera speaker på USM-finalsteget i handboll som spelas i Jönköping i helgen, men jag vet fasen inte hur jag ska få ihop det med barnvakt. Viktor är i Stockholm hela helgen, för den årliga bandyhelgen med sina vänner, så det har kört ihop sig lite, kan man säga.

Dessutom ska jag ju hinna med min egen träning och handbollsträningarna finns det ju tid för, de ligger ju där de ligger, men så värst mycket gym hinns inte med denna veckan. Det skulle i så fall vara i morgon, på dagen.

Oh well, allt detta är ju självvalt, så jag ska absolut inte klaga och det gör jag inte heller. Bara konstaterar att DET ÄR MYCKET NU.

Och där ringde Vikto och sa att han sitter fast på jobbet, så jag måste gå och hämta Aston, som ska hämtas om tio minuter. Och här sitter jag i trosorna, osminkad. Framförhållningen osv…

Kanske sitter han och leker med gardinringarna när jag kommer?

 

vaken om natten och drömmer om dagen

Än en gång sitter jag här, vid datorn, mitt i natten. Eller i alla fall i början av natten.

Det börjar alltid med jobb, t.ex. med webshopen, eller med att göra träningsprogram åt PT-kunder, sen slutar det med att jag kollar igenom bilder, bloggen, andras bloggar, ser tillbaka. Minns. Det är det bästa med att ha en blogg. Det allra, allra bästa. Att jag kan gå tillbaka och se att ”ja, just det, då gjorde vi det här, vad fint det var”. Och det är ju även det dumma med att jag inte är lika aktiv längre. Men jag FÖRSÖKER.

Ja, jag gillar att ha många järn i elden. Får ångest av 7-16 varje dag, på samma jobb, år efter år. Kan verkligen få andnöd av tanken på det. Så jag tycker om by airaM och handbollen och PT-utbildningen och extrajobbet inom bemanning. Det gör jag verkligen. Iblaaaand kanske det känns lite virrigt bakom pannbenet bara. Som denna veckan. Min kropp har totalt gått under och jag kan inte riktigt veta om det beror på matchen i söndags (där jag blev totalt överkörd) eller om jag bara kör någon slags miniversion av att köra slut på sig själv. Oavsett så har jag tvingat mig själv att ta det lugnare denna vecka. Ingen handboll, t.ex. Bara två gympass hittills – i måndags och i dag (onsdag), sen blir det väl ett i morgon med. Sen är det ju PT-helg i Stockholm som gäller och då blir det inte mycket fysisk aktivitet, men desto mer psykisk. Så då gäller det att jag mår lite bättre än jag gör just nu.

Så det är lite med livet som insats som jag sitter här klockan 01.15, för Aston mår kanske inte helt bra och eventuellt blir det inget dagis för honom i morgon, vilket innebär full (nåja, nästan) fart från, ska vi säga 06.30, i morgon. Ja, det är ju bara ca ungefär fem timmar tills dess. Living on the edge….

Men så fastnar jag i iPhoto på datorn…

Hittar Aston när han badar hemma hos mamma och Charlie julhelgen 2012.

Hittar Charlie och Aston busandes, samma kväll som ovan.

Och en liten Aston på julafton 2012.

Sen hittar jag en bäst-Aston i ugglemössa från 15:e december 2012. En bild jag inte ens minns att jag sett förut.

Jag hittar denna vackra bild på hur en riktig vinter ska se ut.

Och så denna på när Frida fotar Aston och det blev bl.a. till denna fina;

Så vet ni vad? Det är nog inte så dumt med natten ändå.

Hej.

så mycket godislådor, så lite godis

Här ovan ser ni den största anledningen till att jag inte skrivit ett enda inlägg denna veckan. Jobb på Mastec i Vaggeryd.

Under veckan har vi satt ihop ett par hundra såna här godisställ = ca ett par tusen lådor som jag och en tjej till satt ihop. Arbetstid 06.30-16. Sen hem, äta, byta om och åka till träning. Och träningarna har gått åt helvete för mitt knä klarar inte alls av att stå upp i nio timmars arbetsdag. Katastrof…

Just nu befinner jag mig dock i Göteborg, för i dag är det dags för andra och sista anatomiprovet på PT-utbildningen. Tredje perioden i helgen.

11.30 smäller det. Håll gärna tummarna.