Alltså. Min allra största bröllopsdröm är på väg att gå i uppfyllelse. Jag kan knappt tro att det är sant. Jag vågar inte ens skriva det för då tror jag att jag förstör det. Så jag väntar lite till. Men det är magiskt. Alldeles, alldeles magiskt.
Månadsarkiv: mars 2015
detta barn
När denna donna skriker och inget annat funkar så är det att gnugga en av alla tusentals spyhanddukar i pannan på henne som får henne att bli lugn.
Works for me!
den lilla stora
Dagens Dahlia innan BVC-besök. Sex veckor och fem dagar gammal är hon 59,5 cm lång och väger 4900 gram. Ett kg tyngre och 5,5 cm längre än när hon föddes. Bra jobbat, skruttfis!
saker med tyngd
Vi är i Göteborg och det kan inte bli bättre. Det är det bästa av allt, ungefär.
Där jag växte upp, på Runslingan.
De jag växte upp med.
Där allting började.
Cirkeln är (nästan) sluten.
Min kusin och förebild med Dahlia.
Vår och vinter, combined.
En till cirkel som slöts.
❤
Två barnbarn och en mormor. Älskar er.
en vacker tid, en kämpig tid
Det är en härlig tid nu. Våren är här. Solen har lyst mer de sista dagarna än under hela december-februari tillsammans.
Dahlia mår bra och vi vuxna med. Aston har det jobbigare just nu. Trots och mycket, mycket känslor om precis allt. Inte en enda sak går oemotsagd här hemma. Det är energikrävande, ja, långt över gränsen här hemma många gånger. Många tårar, skrik och ledsna miner. Men de sista dagarna har vi hittat en väg. Genom att prata om vårt föräldraskap och bestämma oss för en gemensam linje, samarbeta mer och välja våra strider. Prata mer, läsa mer. Lyssna mer.
Det är så lätt att undra vad som är fel på barnen. Vi glömmer lätt vad som är fel på oss själva. Jag tror att vi hittade det och jag tror att det blir bättre nu.
Det måste jag tro.
Lillskrutt.
Storskrutt.
Vi. ❤
växer och frodas
Vår blomma fortsätter växa och må bra! 4720 gram och 58,2 cm efter fyra veckor och fyra dagar. Det innebär 820 g och 4,2 cm ökning sedan födsel. Bra jobbat för en skrutt som hade en skakig start!
Strax är det dags för Dahlia att få en pappa även på pappret – eftersom vi inte är gifta än är det ju långt ifrån självklart att Vikto är pappan (suck…). Tid på Soc kl 14!
Älskar att vårt babyskydd och vagnchassi är kompatibla. Så smidigt!
en bra start
Vi två i dag.
Nu sitter hela familjen i bilen på väg mot Värnamo Sjukhus. Vi ska träffa vår fantastiska barnmorska, som förlöste Dahlia, och gå igenom förlossningsjournalen och prata lite. Det känns väldigt bra att få göra det, speciellt som det kom på initiativ från henne.
Efteråt ska vi hem till Emma, Jakob och Clara och fika och umgås.
On top of it all så är det ju vår i luften! Vilken bra måndag det här är.
måndag
Kaffe!
I natt hade vi nog den jobbigaste natten sedan vi kom hem med Dahlia. Eller jag hade, för det är, av förståeliga skäl, ännu jag som tar nätterna här. Jag tror inte att jag sov en enda timme i sträck. Dahlia gruffade, knölade, åt, gnällde, bökade, ja, allt som går, och jag for upp och ner som om jag deltog i någon slags nattlig situps-tävling.
Så när kidsen vaknade i morse gick Vikto upp med båda två och jag fick sova ett par timmar – ensam i en dubbelsäng. Hur jävla gött som helst.
När Dahlia behövde käka kom han in med henne och så ligg-ammade jag henne. Hon åt tills hon somnade och sen låg hon där och tuttade så gött.
När jag sen gick upp (runt 11!) satt mina stora kärlekar så här på framsidan och hade vårfika. Jag log med varenda fiber av min kropp. Det blir ju inte finare än så här.
vår lilla blomma
Frida, min vän och blivande tärna, är en duktig fotograf och ni har ju tidigare sett flera av hennes bilder här på bloggen. Bl.a. de hon tog på mig i slutet av min graviditet med Dahlia. De bilderna kan ni se här och här.
För ett par veckor sedan var det dags igen, men då med Dahlia på utsidan. Här är några av bilderna.
Dessa små. ❤
❤
Jag kan inte tacka Frida nog för dessa fina bilder, så jag försöker göra det genom att visa så många som möjligt hur bra hon är. Tack, Frida.
livet har stått på paus sedan du kom
Åh, herregud. Fyra veckor har redan gått. En hel månad är du nu och sedan du kom känns det som att vi gjort allt och ingenting. Som att tiden stannat, fastän snön har smält och de första vårblommorna tittat fram, fastän du växer så det knakar och ditt första leende redan värmt våra hjärtan.
Snart kommer vi nog ifatt, men det är väl ingen brådska ändå? Det är väl så här vi ska ha det ett tag?
Efter några minuter.
Efter 1,5 timme.
Efter några timmar.
Efter ett par dagar.
Efter borttagning av AEG:n.
Efter borttagen sond.
Efter utskrivningsbesked, sex dagar gammal.
Efter hemkomst.
Efter en vecka.
Efter två veckor.
Efter tre veckor.
Och så i dag. ❤
som en öppen blogg 3.0 